Kommuner med befolkningstillväxt spenderar allt mer på lokal infrastruktur. Samtidigt är det svårt att anpassa infrastrukturen till en minskande folkmängd. Människor flyttar snabbt, men den resurskrävande infrastrukturen finns kvar. Det framkommer i en ny avhandling av Jonas Fjertorp vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Avhandlingen visar att förutsättningarna att tillhandahålla teknisk service till invånarna – bland annat i form av gator, vattenförsörjning och avfallshantering – ser olika ut i landets kommuner. Folkmängdens utveckling är en viktig förklaring till varför vissa kommuner satsar allt mer resurser för att bygga ut den lokala infrastrukturens servicekapacitet, medan andra kommuner satsar allt mindre resurser.
En slutsats är att befolkningstillväxt medför kommunala investeringar i en sådan omfattning att de resurser som ianspråktas av infrastruktur ökar snabbare än folkmängden.
– Infrastruktur är ofta tänkt att användas över flera decennier, säger Jonas Fjertorp. Det är inte säkert att kommuner med en minskande folkmängd kan minska infrastrukturen i takt med att folkmängden minskar. Människor flyttar snabbt, men infrastrukturen kan inte flyttas lika enkelt. Det betyder att människor som bor kvar får bära en allt större kostnad för infrastrukturen.
Befolkningsförändringar innebär att behoven förändras. Omstruktureringar av samhällets infrastruktur är resurskrävande, både i kommuner där folkmängden ökar och där den minskar. En investeringsverksamhet som är anpassad till kommunens förutsättningar kan i viss mån möta de förändrade behoven.
– En stabil folkmängd som varken ökar eller minskar, skapar dock större möjligheter att planera investeringarna i den lokala infrastrukturen, så att de gemensamma resurserna används effektivt och ändamålsenligt, säger Jonas Fjertorp.
