Samordna ansvaret för vattenfrågorna menar IVA

Otydligt ansvar hotar framtida vattenförsörjning. Foto: IVA

Tillgången till vatten är generellt god i Sverige. Men om vi ska kunna säkra vattentillgången mot framtida klimathot behöver ansvaret tydliggöras och en långsiktig strategi sjösättas. I en ny rapport från IVA ges en samlad kunskapsgenomgång och råd när det gäller hållbar vattenförsörjning och tillgång till rent vatten i ett föränderligt klimat. I projektet ingår en rad forskare och specialister på olika aspekter av vattenfrågan. Projektet följs också av en referensgrupp där riksdagspolitiker från samtliga partier ingår.

– Vår genomgång visar att vattenfrågan är splittrad på flera departement och myndigheter. Denna otydlighet riskerar att påverka vår förmåga att klara av framtida miljöhot och stora investeringsbehov. Ansvaret behöver därför tydliggöras. Dessutom behöver Sverige en långsiktig strategisk plan för att säkra vattentillgången, säger Tord Svedberg, ordförande för rapporten.

Idag finns ingen myndighet med övergripande ansvar för vattenfrågan. Inom Regeringskansliet är vattenförvaltningen fördelad på nio departement. Trettio expertmyndigheter arbetar med olika aspekter av frågan utifrån sina ansvarsområden. Någon myndighet med ansvar för sötvattenfrågor, motsvarande det som Livsmedelsverket har för dricksvatten finns inte. Därför föreslår IVA att vattenfrågor samordnas inom Regeringskansliet på ett fåtal departement och att ansvaret för att samordna akuta vattensituationer samlas på en myndighet.

– Det är viktigt att vi i Sverige är förberedda inför de nya och mer extrema vädersituationer som kan uppstå framöver på grund av klimatförändringarna. Ett samordnat och tydligt ansvar är en grundförutsättning, säger Tord Svedberg.

Små kommuner saknar en tillräcklig skattebas för att helt på egen hand kunna lösa vatten- och avloppsfrågorna på ett tillfredställande sätt. 240 av Sveriges 290 kommuner har färre än 50 000 invånare. För många är lösningen att gå samman i större enheter över kommungränserna. Regelverket försvårar dock långtgående samarbeten mellan olika kommuner. Reglerna behöver därför förändras för att kommunerna ska kunna finansiera framtida investeringar till följd av större efterfrågan och de nya hoten mot vattenkvaliteten.