Mätning av friktion medför stora kostnader och görs inte rutinmässigt i Sverige. VTI har därför studerat ett alternativt sätt att ta reda på om vägytan har låg friktion. Studien om våtfriktion under barmarksförhållanden visar att det finns många vägsträckor i Sverige som skulle behöva friktionshöjande åtgärder.
Friktionen som uppstår mellan fordon i fart och vägbanan är en grundläggande egenskap för att trafikanten på ett säkert sätt ska kunna framföra sitt fordon och är därför viktig för trafiksäkerheten.
– Friktionen mäts inte regelmässigt i Sverige, därför ville vi se om det finns andra mätningar som kan indikera om friktionen är låg, säger Thomas Lundberg, forskare på VTI.
Något som mäts rutinmässigt på Sveriges vägar är makrotextur. Makrotextur, mätt med måttet MPD (Mean Profile Depth), beskriver vägytans ojämnheter i våglängdsområdet 0,5 millimeter till 50 millimeter. Hela Sveriges statliga, belagda vägnät mäts regelbundet och det mest trafikerade vägnätet mäts årligen. Det huvudsakliga syftet med projektet var därför att undersöka om makrotexturen kan användas som en indikator för att förutse om ett vägavsnitt har låg friktion.
– Resultatet visar att det är större sannolikhet för låg friktion där makrotexturen är låg, säger Thomas Lundberg.
MPD kan inte ensamt förklara vilka vägavsnitt som har låg friktion, men forskarna har kunnat konstatera att de allra flesta sträckor med låg friktion finns där MPD-värdet var lägre än 0,5 millimeter. De har också kunnat konstatera att en betydande del av vägarna har behov av friktionshöjande åtgärder.
En besiktning av de sträckor som uppvisade de lägsta friktionsvärdena visade att orsaken till bristande friktion var att bindemedlet täckte stenmaterialet.
– Det ligger därför ett stort ansvar på driftansvariga för vägnätet att upptäcka och undersöka friktionsnivåerna på ”sitt” vägnät så att brister kan avhjälpas. Här bör Trafikverkets Pavement Management System (PMSv3) användas för att lokalisera de vägavsnitt där det är störst sannolikhet att hitta avsnitt med nedsatt friktion, säger Thomas Lundberg.
En annan viktig upptäckt i projektet var att de mänskliga sinnena hjälper till att avgöra om ett vägavsnitt har låg friktion. Detta styrker den metod som har använts de senaste 20 åren då operatören av friktionsmätningen under inspektion väljer ut lämpliga delar av ett objekt som ska friktionsmätas.
Anledningen till att friktionen inte mäts regelbundet är dels att det är mycket tidsödande och medför stora kostnader, men även för att friktionsproblematiken anses vara relativt liten. En bidragande orsak till att Sveriges vägar anses vara relativt säkra ur ett friktionsperspektiv är dubbdäcksanvändningen som ruggar upp vägytan vintertid och håller friktionen på en acceptabel nivå.
