Ett samarbete mellan studenter på KTH och Konstfack har lett fram till sex intressanta bilar som tar sig fram lika bra på Stockholms gator som på stadens vatten.
Amfibiefordonen är skapade i ett studentprojekt kopplat till EU-tävlingen Future Urban Mobility. Denna tävling är arrangerad av konsortiet Efficient Urban Light Vehicles och är ett sätt att uppmuntra universitetsstudenter och andra att skapa mer hållbara stadstransporter. Ämnet som sådant passar studenterna från KTH och Konstfack väl eftersom det är just inom hållbara stadstransporter som framtidens arbetstillfällen finns.
Sex studentgrupper har alltså skapat varsitt amfibiefordon, en sorts vattenbil. Det är en liten eldriven bil där det finns begränsningar i form av motoreffekt och yttre dimensioner.
– Tre är gjorda för persontransport och tre för att frakta gods. Vi tweakade så att säga konceptet en smula eftersom studenttävlingen enbart gällde transporter på land. Det fanns dock inget i reglerna som sade att sjötransporter inte var ok, säger Anders Rosén, universitetslektor på institutionen för farkost och flyg vid KTH.
Den bil som enligt Anders Rosén lyckades lite bättre än de andra går under namnet Aquair.
– Den här studentgruppen gjorde en ganska fri tolkning av uppgiften att ta fram en farkost för godstransport. Aquair skulle bland annat kunna användas av Stockholm stad för provtagning, till exempel av luft och vatten, något som staden redan gör på andra sätt. Sedan skulle bilen kunna visa upp resultatet i realtid. Aquair skulle kunna vara en informationsplattform, helt enkelt, och upplysa medborgarna om luft- och vattenkvalitet. Men också informera om att dessa mätningar förekommer, säger Anders Rosén..
Provresultatet visas på karossens sidor och Anders Rosén säger att marintekniskt är fordonen mycket intressanta med olika spännande tekniska lösningar för att komma runt en del av de begräsningar som tävlingen medför.
– Begränsningarna gäller dock bara på land. Därför fälls delar av taket ner och blir pontoner på vattnet. Farkosten blir mycket bredare på vatten än på land. Studenterna var under projektet i kontakt med Stockholms Stad som uttryckte att de skulle vilja ha en sådan här vattenbil, säger Anders Rosén nöjt.
Fler studentgrupper har kommit på olika roliga lösningar för framdriften. Rent idémässigt är det intressant med till exempel integrerad propeller i bakhjulsnavet. Det blir lite James Bond över det hela, menar Anders Rosén och skrattar.
Förutom begränsningarna rörande vattenbilens storlek och effekt har det även funnits andra utmaningar. Som hur man signalerar att det är en amfibiebil när fordonet rullar på land, vilket är viktigt. En frågeställning har också varit att fundera ut vad godstransporter på vatten
innebär.
– Några av dem är absolut möjliga att förverkliga. Studenterna har också fått lära sig att analysera olika verkliga situationer och problem, som hur kollektivtrafik och vanliga bilar kan använda sig av sjövägen för att ta sig fram. Det är också analyserna i sig som lett fram till dessa fordon som varit extra bra, säger Anders Rosén.
De sex vattenbilarna heter MOBI, Maria, Proteus, Fibi+, Tetrapod och redan nämnda Aquair.
