Tidöpartierna satte stopp för utbyggnaden av höghastighetsbanorna mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessutom ville man spara pengar på sträckor som redan fått finansiering som Göteborg-Borås, Hässleholm-Lund och Järna-Linköping. Man menade att järnvägsutbyggnaden blev för dyr. Pengarna skulle göra bättre nytta om man satsade på arbetspendling och godstrafik.
Varje utebliven infrastruktursatsning får konsekvenser. Det påpekade inte minst Svenskt Näringslivs styrelseordförande Jacob Wallenberg i en uppmärksammad intervju i DI nyligen. Sverige halkar efter och industrin blir lidande av att godstrafiken inte fungerar och Sverige ligger i botten bland EU-länderna när det gäller infrastrukturinvesteringar. Nu måste vi öka takten om vi ska klara utmaningarna från våra konkurrentländer, menade man på Svenskt Näringsliv.
Att kostnader granskas är ju bra. Men samtidigt måste kostnader för vad som inte utförs tas med i beräkningarna. Vilka är kostnaderna för exportindustrin när järnvägsnäten är överbelastade? Hur påverkar bristerna i persontrafiken fri rörlighet på arbetsmarknaden? Och vad innebär det att många transporter som skulle kunna gå på järnväg i stället hamnar på våra vägar? Vad som behövs är en samhällsekonomisk analys av vad de uteblivna infrastruktursatsningarna kostar.
Politiker ska vara återhållsamma med skattebetalarnas pengar. Men att snåla till den grad att man bygger upp en framtida kostnad som väsentligt överstiger vad det skulle kosta att åtgärda järnvägsförbindelserna i dag är att vara dumsnål. Alla som är insatta i järnvägens problem vet att nya stambanor kommer att byggas, frågan är bara när? Feh-marn-bält-förbindelsen mellan Tyskland och Danmark som öppnar 2030 blir porten till kontinenten för såväl exportindustrin som persontrafiken. För detta framtidsscenario finns ingen som helst plane-ring när det gäller godstrafiken.
Knäckfrågan handlar om hur järnvägsutbyggnaden ska finansieras. Svenskt Näringsliv men-ar att det måste till nytt tänkande när det gäller finansieringsfrågorna. Man menar att privat kapital måste tillåtas att investeras i infrastrukturuppbyggnaden. Hittills har staten stått för merparten av infrastruktursatsningarna. Det är kanske dags att se över formerna för investeringar i infrastruktur både när det gäller privat som upplånat kapital.
Under den finansiella krisen på 1990-talet antogs ett finanspolitiskt ramverk där man fastställde vilka överskott de statliga finanserna skulle ha. Ingen regering skulle kunna skuldsätta landet i dåliga tider. Men nu har finansminister Elisabeth Svantesson tillsatt en parlamentarisk utredning för att se över överskottsmålet. Det gör hon för att skapa utrym-me för infrastruktursatsningar och det verkar finnas en bred politisk majoritet för att skrota överskottsmålet. Det kan vara en öppning i finansieringsfrågan. Det är dags att bygga ut järnvägsnätet nu och inte skjuta investeringskostnaderna på framtida generationer.
Av Peter Höök
