I gårdagens tillverkningsindustri var ställaren en viktig person. Ställaren hade stor erfarenhet och praktisk kunskap om de maskiner han hade att se till. Han kunde lägga sin hand på en lagerbox och avgöra om lagret gick varmt. Om så var fallet kunde han köra in en träkil för att rikta upp lageraxeln. Endast erfarenhet gjorde det möjligt att genomföra denna operation. Och ställaren var helt enkelt den som såg till att maskinerna i industrin rullade.
AV PETER HÖÖK
Jonna Bornemark är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Hon är populär föreläsare inom det hon kallar ”förpappring”. Hon menar att praktisk kunskap försvinner i jakten på kontroll, mätbarhet och en växande byråkratisering. Hennes budskap är att i högre grad beakta praktisk kunskap vid organisationsförändringar.
Banverket var under åren 1988 - 2010 en teknisk organisa-tion. Ingenjörer och tekniker besatt kompetens och erfarenhet när det gällde drift och underhåll av den svenska järnvägen. Hos Banverket var merparten av de anställda ute på fältet och monterade kontaktledningar, reparerade växlar och rensade ogräs, arbeten som gav ovärderlig kunskap om järnvägens tillstånd. I april 2010 lades Banverket ned och gick upp i det nybildade Trafikverket. Tanken var att samla all transportinfrastruktur under en hatt.
Som en naturlig följd av sitt uppdrag har Trafikverkets verksamhet gått från att vara en organisation med teknisk kunskap till att bli en rent byråkratisk institution. Trafikverkets roll är bland annat att bedriva upphandlingar av järnvägsinfrastruktur. Det har i sin tur medfört att Trafikverket befolkas av jurister och byråkrater formulerar upphandlingar och utvärderar anbud. Och inte minst, hanterar utdragna processer vid de ofta förekommande överklagningarna av tilldelningar.
Någon riktig kännedom om hur det ser ut bland statens tusentals kilometer räls har Trafikverket inte.
Och det är inte brist på resurser som gör att järnvägs-underhållet är eftersatt. I budgeten för 2023 allokerade re-geringen 750 miljoner kronor till vägunderhåll, pengar som egentligen var avsatta för järnvägsunderhåll. På grund av att Trafikverkets planeringsprocesser är ineffektiva och långsam-ma fryser anslagen inne.
Nu kommer signaler om att Trafikverket ska återta basunderhållet av järnvägsnätet i egen regi. Trafikverket menar att man kan bli en bättre be-ställare av underhållstjänster genom att öka den interna kunskapen om anläggningen och förståelsen för förut-sättningarna för att bedriva underhållsverksamhet. Nya Trafikverket vill bli det gamla Banverket men behålla sin position som beställare.
Frågan är om det inte vore bättre att skapa ett ”upphandlingsverk” som uteslutande arbetar med upphandlingar och låta Trafikverket återgå till den roll som Banverket en gång hade. Bristen på praktisk kun-skap om järnvägsbyggen och järnvägsunderhåll är påtaglig. Det saknas en ställare i svensk järnväg.
