LEDARE - Eftersatt, efterblivet, försenat

FOTO: JOHN HARDWICK

Sverige var landet där allting fungerade. För femtio år sedan var Sverige ett av värl-dens mest framstående teknikländer. Vår industri utvecklade kärnkraft, stridsflyg, Tetra Pak, Lidocain, pacemakern, IKEA och värmekameror. På 1980-talet kom ATC-sys-temet, först i världen, och Sverige blev fritt från tågolyckor. Vi har alltid varit världsbäst på papper och stål.

Nu har underhållet av infrastrukturen blivit allt mer eftersatt, teknikfientligheten brer ut sig och de elöverkänsliga, strålrädda oroar sig för att 5G-masterna ska ge dem diverse sjukdomar. Främmande makt ”investerar”.

Bor du i stockholmstrakten och försöker åka tåg eller tunnelbana till jobbet? Ständiga stopp, signalfel och spårfel. Vi ska bli ”gröna” och fylla naturen med slumpmäs-sigt fungerande vidkraftverk – från Kina. Säger man ”kärnkraft” börjar gröna män med gasmask och gula varningsskyltar synas här och där. Miljöhysterikerna limmar fast sig på vägarna och ett företag i veckan faller offer för cyberattacker från... någonstans. Lite konstigt är det. Vi bygger järnväg och vägtunnlar här och där och ändå är infra-strukturen eftersatt. Vi har ett system där miljöfolket kan överklaga all utbyggnad i åratal. Vi behöver flera snabbtåg mellan de stora städerna, men det bara pratas och pratas. Räkna med att när planerna en gång blir klara, kommer en storm av överklanganden och fördröjningar.

Allt detta är en följd av vårt ointresse för långsiktigt underhåll och ett ointresse för att se in i framtiden. Det kanadensiska konsultbolaget WSP har utrett frågan i grunden och kommit fram till att Sveriges infrastruktur håller på att förfalla på grund av bristande investeringar. Investeringar i stil med 4 triljoner kronor kommer att behövas för vägar, järnvägar, el- och vattensystem de kommande decennierna.

WSP i Sverige gjorde en undersökning där 2500 personer, både allmänhet och fack-folk, från 18 år och uppåt fick svara på ett antal frågor om infrastrukturen, vad de an-ser om utbyggnadsbehov och ifall politikerna tar ansvar.

stället vill miljöfolket lägga ned Bromma flygplats och därmed eliminera redundansen i stockholmsområdet. Åka tåg till Arlanda kan man ju, men inte när Arlanda Express står still på grund av spårfel. Vägtunneln Förbifart Stockholm verkar vara bra för redundansen, men den försenas minst fyra år på grund av problem med dränering. En ny högbro är på gång över Skurusundet i Nacka. Den skulle ha öppnat för trafik under hösten 2022 men öppnande har flyttats fram till mitten av 2023 och orsaken är ”brist på svetsarkompetens”!!

bild

Mest om el
Det som huvudsakligen nått debattörernas pennor är elnätet, som inte är byggt för den stora industrialisering vi ser idag. Sverige var bland de första med trefas högspänningsöverföring, när Untranverket stod klart 1918, men numera verkar utbyggnaden ha skurit ihop. Den stackars Sydvästlänken mellan Hallsberg och Hurva (Skåne) som skulle ha varit i drift 2013, försenades och fördyrades 18 gånger och kom inte igång förrän i juli 2021 och tyvärr blev den inte så kraftig som den skulle ha blivit, 1200 MW sjönk ihop till 800 MW.

Vårt elnät är för närvarande värt ungefär 400 miljarder kronor, men det måste fräschas upp. Ett tydligt tecken på att elnätet är föråldrat är att strömavbrotten duggar allt tätare. Åtminstone i stockholmsområdet är det ett större avbrott i veckan. Det drabbar hushåll, industrier och järnväg. Men enligt WSPs rapport är det ännu vanligare i  småkommunerna, eftersom deras infrastruktur är ännu mera eftersatt på grund av mindre investeringar.

Vi hade kunnat ligga betydligt bättre till om inte regeringen valt att lägga ned sex väl fungerande kärnkraftreaktorer, som befann sig på de ställen som nu betalar skyhöga priser för elkraft. Istället har vi fått en meningslöst dyrbar utveckling av slumpmässig vindkraft som tyvärr inte levererar något alls när det är vindstilla. En klen, men dyrbar ersättning, särskilt som vindkraftparker till havs kräver enorma investeringar i nytt elnät, när elnätet redan finns klart till de ställ-en där de nedlagda reaktorerna fanns. Skulle man inte kunna mellanlagra energi när det blåser? Ett förslag är att pumpa upp vatten till någon högt liggande fjällsjö och ha som vattenkraftsreserv. Och dränka kvadratmil runt omkring och göra miljöfolket vansinniga.

Stora batterier då? Visst kan man tänka sig att bygga distribuerade battericentraler utspridda över hela kraftnätet, som laddas med överskottsenergi och kan laddas ur vid behov. Bara man får någon att betala för kraftnätets om- och tillbyggnad.

Tyvärr är vi inte särskilt bra på batterier. Man kommer inte så långt med dagens litium-jon-batterier som bara klarar 200 Wh/kg. Skulle man till exempel förse Holmens pappersbruk i Hallstavik med kraft för en natt, 12 timmar, skulle det kräva cirka 2 GWh. En enkel division ger tio megaton batterier, eller omvandlat till volym litium, en envåningsbyggnad på 7 kvadratkilometer. Visst har Strålsäkerhetsmyndigheten fått i uppdrag att se över hur de sex reaktorer-na skulle kunna återstartas, men det lär ta många år.

Vatten och värme
Vi har tidigare i Nordisk Infrastruktur tagit upp att de svenska rörnäten för vatten och avlopp närmar sig slutet av sin livslängd och måste renoveras. Det samlade  svenska VA-systemet har en rörlängd som skulle räcka drygt fem varv kring Jorden och återanskaffningsvärdet för dessa led-ningar är uppskattningsvis närmare 1000  miljarder kronor.

bild

 

Svenska politiker saknar överblick
Vi lämnar över allt mer av arbetet med infrastrukturen till utländska företag, som kanske inte alltid vill oss väl.
Kina tog exempelvis över den grekiska hamnen i Piraeus år 2009 och Grekland skuldsatte sig, men kineserna misslyckades med Sverige. Kinesiska bolag ville bygga ”Europas modernaste djuphavshamn” i Brofjorden, och därtill en kinesisk industrizon och ny tung infrastruktur som broar, vägar och järnvägar, men som tur var blev det allmänna protester och kineserna drog sig ur.

Men de är tillbaka igen. Stockholms tunnelbana ska förlängas med tre mil spår och då måste man spränga nya tunn-lar under staden. Den som ska spränga tunnlarna måste få reda på alla de an-dra strategiska tunnlar som löper under staden och det blev till en säkerhetsrisk när China Railway Tunnel Group vann  upphandlingen. Vi vet att Kina och Ryss-land står nära varandra och har ett in-formationsutbyte. Undertecknad trodde att Sverige var en utmärkt gruvnation alldeles av sig själv?

Men det kommer mer. Det kinesiska bo-laget Nutech, som svartlistats i USA på grund av täta band till kinesiska militären, vann en upphandling av utrustning till säkerhetskontrollen på Arlanda och risken är att information om passagerarna skickas till kinesisk underrättelsetjänst. Återstår så den kinesiska vindkraften. Det kinesiska statliga energibolaget CGN köpte sex svenska vindkraftparker under 2018-2020 och är därmed den största ägaren av svensk vindkraft. Och kinesiska MTR driver Stockholms tunnelbana, pendeltåg och Mälartåg.

I andra länder tänker man längre. I Litauen är alla inköp av kinesisk utrustning till landets flygplatser för-bjudna. Finland sade nyligen upp samarbetet med Rosatom om bygget av kärnkraftverket Hanhikivi 1, efter Rysslands invasion av Ukraina. WSPs principer Sammantaget föreslår WSP åtta olika åtgärder för att göra Sveriges infrastruktur Great Again.

Hur kan vi använda befintliga tillgång-ar på ett smartare sätt? Det handlar om olika tekniska åtgärder kopplade till ex-empelvis automatisering, cirkularitet och digitalisering, men även ”mjukare” stra-tegier för att åstadkomma beteendeför-ändringar, som att använda vårt vatten på ett klokare sätt.

Infrastrukturen är en måltavla för dem som vill såra ett land på djupet. Vi måste skaffa oss kunskaper om säkerhet och risker. Ökad robusthet och flexibilitet, till ex-empel genom utbyggd lagerhållning av reservdelar och andra viktiga insatsva-ror, handlar i högsta grad om att kunna hantera ”vardagliga” kriser såsom stormar, störningar i internationella handelsflöden och  cyber attacker.

bild

Allmänhetens uppfattning av energiför-sörjning, vatten och avlopp samt trans-porter visar att servicenivå och förväntan utgör ett viktigt område för att upprust-ning av infrastrukturen. Elnäten visar att staten genom reglering kan påverka ser-vicenivå i form av investeringar och leve-ranssäkerhet. Vägar, järnvägar och VA är mera styrda av anslag och debatt.

Stora delar av vår grundläggande infra-struktur har formen av naturliga monopol, och för att sådana ska fungera krävs olika typer av regleringar och ramverk. Dessa kan behöva ses över och ifrågasättas för att utöka handlingsutrymmet och förlösa den underliggande innovationskraft som finns på infrastrukturområdet.

VA-infrastrukturen har, både tekniskt och organisatoriskt, varit i stort oförändrad under hela efterkrigstiden, men nu kan det vara dags för mera anpassbarhet. När det är begränsad tillgång till vatten borde man kunna reglera efterfrågan genom att justera taxan. En del av elproduktionen kommer från väderberoende vindkraft och där kommer det att ställas allt högre krav på anpassning och flexibilitet hos andra, mer planerbara kraftslag.

Mål- och intressekonflikter är ständigt närvarande i planering och genomför-ande av olika typer av infrastrukturella åtgärder (exempel: utbyggnaden av vind-kraft) och blir ofta föremål för domstols-processer. Tidsaspekten är viktig. Mycket måste ske på kort tid och försenade eller uteblivna investeringar kan stå oss mycket dyrt.  Samtidigt har vi en planerings-apparat som inte är anpassad detta utan som rör sig i långsammare takt.

bild

Vi står inför enorma investeringar i vår grundläggande infrastruktur och det kommer inte att finnas resurser att tillgodose alla önskemål. Därför måste vi prioritera. Tyvärr läggs förvånansvärt lite tankemöda på hur vi bäst prioriterar mellan olika underhållsåtgärder och hur befintlig kapacitet kan nyttjas effektivare.
 
Sverige och svenskarna, men framför allt våra myndigheter borde veta bättre än att låta vårt land förfalla och tas över av tveksamma utländska investerare. Hämta gärna hem WSPs utredning och ta till dig alla detaljer om det sorgliga tillstånd som landet befinner sig i. Men tyvärr räcker det inte med att konstatera att underhållet är eftersatt. Det underhåll som faktiskt pågår är dessutom ofta på väg åt fel håll.

bild
Av Jörgen Städje

Läs mer!