För att kunna bygga elvägar krävs en gemensam standard, och förfinade teknologiska lösningar. Det var budskapet när Alfred Nobel Science Park bjöd in ledande experter till ett digitalt seminarium om framtidens elvägar.
– Sverige är fantastiskt, och ligger i framkant, säger Martin G. H. Gustavsson.
Tillsammans med kollegan Christofer Sundström på RISE delade Martin G. H. Gustavsson med sig av sin expertis när Alfred Nobel Science Park bjöd in till digitalt seminarium om framtidsutsikterna för elvägen. Definitionen av en elväg är att den kan ge energiöverföring till fordon i rörelse. I princip kan man dela in elvägarna i tre kategorier där de antingen har luftburna ledningar, strömmottagare i marken, eller kontaktlös överföring genom magnetisk induktion.
– De luftburna ledningarna fungerar ungefär som tåg och spårvagn, men med ett mer modernt system där fordonen kör fritt och nyttjar energi där de behöver och där det finns mottagare. I övrigt kan de köra på batterier eller förbränningsmotor, säger Gustavsson.
Luftledningarna är i första hand för stora fordon som lastbilar, medan de andra metoderna även fungerar på mindre fordon. Under seminariet berättade experterna om tester av olika sorters elvägar som gjorts i bland annat USA, Korea, Japan och Tyskland. De flesta av testerna har gjorts på testbanor, medan man i Sverige har hunnit prova fyra olika varianter på allmän väg.
– Det finns inget annat land som åstadkommit så mycket. Sverige ligger definitivt i framkant, säger Martin G. H. Gustavsson.
