Det krävs krafttag för att införa ITS i transportsystemet. Därför vill Vägverket tillsätta en särskild förhandlingsman med ”storebrorsmandat” att genomdriva sådant som ett nationellt vägavgiftssystem, ett gemensamt betalsystem i kollektivtrafiken och attraktiva resetjänster från dörr till dörr.
– Frivillighet är jättebra som grund men det räcker inte alltid, sade Hans Rode, utredningsman på Vägverket under ett informationsmöte om handlingsplanen för ITS i Stockholm i mars.
Hans Rohde har fått regeringens uppdrag att ta fram en trafikslagsövergripande strategi- och handlingsplan för ITS. Den 1 mars överlämnades handlingsplanen till regeringen.
Handlingsplanen innehåller ett 40-tal föreslagna åtgärder, grupperade i sex fokusområden, som bör genomföras i samarbete mellan den offentliga sektorn och näringslivet. Fokusområdena är:
1. Planering av och innovation i transportsystemet
2. Data och information
3. Fordon/farkoster, kommunikation och fysisk infrastruktur
4. Godstransporter
5. Persontransporter
6. Storstadsregioner
Krävs mer än god vilja
Enligt regeringsuppdraget ska de föreslagna ITS-åtgärderna ha som målsättning öka att effektiviteten och användbarheten i transportsystemet som helhet, eftersom regeringen anser att ITS potential inte utnyttjas till fullo. Det räcker med andra ord inte med god vilja, ens i mycket stora doser, för att något ska ske. Det är ITS ett skolexempel på, på såväl nationell som internationell nivå.
Handlingsplanen fångar hela ITS-problematiken i ett nötskal med formuleringen: ”Att möjligheter och potential finns är dock inte tillräckliga villkor för att ITS ska användas ytterligare.”
ITS Action plan
Det är samma anda av frustration över att ingenting händer som genomsyrar EU:s handlingsplan för ITS. Det finns nämligen två handlingsplaner, en svensk och en europeisk. EU:s handlingsplan har formen av ett direktivförslag. Om den antas kommer en rad ITS-åtgärder att bli obligatoriska i EU:s medlemsländer. Det är kanske bara så som ITS kan få sitt genombrott, åtminstone inom vägtrafiken.
Kort sikt påverkar systemen på lång sikt
Arbetet med ITS-utredningen har involverat ett hundratal personer med ITS-expertis och pågått sedan september förra året.
– Jag fick i stort sett positiv respons och jag tror att vi kommer att få ett snabbt svar från Näringsdepartementet, berättade Hans Rode efter en dragning han haft för Vägverkets styrelse av handlingsplanen.
Flera av de föreslagna åtgärderna är tänkta att genomföras på kort sikt, före 2014.
– Lena Erixon [Vägverkets generaldirektör, red.anm.] hade synpunkter på det och menar att det är viktigt att vi i avtal och överenskommelser är noga med att det vi gör på kort sikt påverkar systemen på lång sikt.
– Nu ser vi med tillförsikt fram emot att regeringen snabbt fattar ett beslut så att vi inte tappar handlingskraft och samarbetsvilja mellan de olika parterna, säger Christer Karlsson, ordförande för ITS Sweden, en organisation vars roll i framtiden ska vara att ansvara för kontakterna med industrin och de internationella ITS-organisationerna, framgår av handlingsplanen.
Avser bara vägtrafiken
En viktig skillnad mellan EU:s och den svenska handlingsplanen är att den senare är trafikslagsövergripande. EU:s handlingsplan avser bara vägtrafiken och fokuserar på sådant som harmoniserade trafikinformationstjänster, trafiksäkerhet och transportskydd för den tunga trafiken bland annat. Den är helt inbakad i den svenska handlingsplanen, men den senare vill i god svensk anda gå ett steg längre och vara bäst i klassen när det gäller ITS. Möjligtvis i samma klass som Finland som också spänt bågen högt och tagit fram en egen mycket ambitiös handlingsplan för ITS. I den finska handlingsplanen står uttryckligen att ett av målen är att Finland ska vara ledande inom ITS i Europa. Den finska strategin, som tjänat som inspirationskälla till den svenska, innehåller ett antal mycket konkreta åtgärder som ska vara genomförda till 2015. Det handlar om till exempel om elektroniska fraktsedlar och trådlöst bredband på alla tåg och i alla bussar.
Ett skifte i transportpolitiken
I likhet med den finska ITS-strategin, som sägs leda till ett skifte från infrastrukturorientering till användarorientering i transportpolitiken, dominerar användarperspektivet i den svenska handlingsplanen.
Men fokuseringen på ”dörr-till-dörr-resor” och hela ”godstransportkedjor”, honnörsord i ITS-sammanhang, är nog mer än bara ett utslag för en uttalad vilja att fokusera mer på nyttan än på tekniken bakom den. Det är nog en nödvändighet för att det överhuvudtaget ska gå att samla de olika trafikslagen kring en gemensam strategi. När det gäller den fysiska infrastrukturen har de olika trafikslagen inte mycket gemensamt. Man skulle göra sig till ett åtlöje om man skulle föreslå en harmonisering av sjöfartens navigationssystem med järnvägens signalsystem till exempel. Men betraktar man transportsystemet ur den enskilda resenärens eller containerns ”perspektiv” upptäcker man lätt att det finns många gemensamma nämnare mellan trafikslagen.
ITS-begreppet
Trafikslagen har också hunnit olika långt med att genomföra ITS, vilket påpekas redan i regeringsuppdraget till handlingsplanen. Inom järnvägen och luftfarten har ITS funnits sedan länge med avancerade trafikledningssystem. Ironiskt nog används inte begreppet ITS där. Inom sjöfarten är begreppet förmodligen minst känt.
ITS-begreppet härrör från vägsektorn, men där har ITS har svårast att få fäste. I de flesta länder som utvecklat en egen ITS-strategi har den bara haft bäring på vägsektorn.
