Spiralgalaxen NGC 1187 framträder i en ny bild tagen med ESO:s teleskop VLT. Denna galax ligger ungefär 60 miljoner ljusår från oss i den sydliga stjärnbilden Floden Eridanus. Två supernovor har exploderat i NGC 1187 under de senaste trettio åren, varav den senaste i 2007. Den här bilden av galaxen är den mest detaljerade som någonsin tagits.
Galaxen NGC 1187 syns nästan rakt ovanifrån i den här nya bilden från VLT, som också visar dess spiralstruktur. Omkring sex spiralarmar kan anas. Var och en av spiralarmarna innehåller stora mängder gas och stoft; de blå delarna är områden där unga stjärnor håller på att födas ur interstellära gasmoln. Mot mitten ser vi galaxens bula lysa gult. Den här delen av galaxen består mest av gamla stjärnor samt gas och stoft. Till skillnad från många andra galaxer är bulan i NGC 1187 inte helt rund, utan har en svag stavstruktur i sin mitt. Sådana stavar tros fungera som kanaler som transporterar gas från spiralarmarna in till galaxens mitt vilket ökar stjärnbildningstakten där.
NGC 1187 kan verka lugn och oföränderlig, men två supernovor har exploderat i galaxen sedan 1982. En supernova är en våldsam stjärnexplosion som uppstår när antingen en mycket tung stjärna eller en vit dvärgstjärna i ett dubbelstjärnesystem dör. Supernovor är bland de mest energirika händelserna i universum. Under en kort tid kan en supernova lysa starkare än sin värdgalax, för att efter en tid på flertal veckor eller månader mattas av och försvinna. Under denna korta tidsperiod kan en supernova stråla ut lika mycket energi som solen gör under hela dess livslängd.
I oktober 1982 hittade man den första supernovan i NGC 1187 - som fick beteckningen SN 1982- med ESO:s teleskop i La Silla. 2007 fann amatörastronomen Berto Monard i Sydafrika en annan supernova i den här galaxen - SN 2007Y. Ett astronomteam gjorde sedan en detaljerad studie och övervakade SN 2007Y under ett år med hjälp av många olika teleskop. Den här nya bilden på NGC 1187 har skapats utifrån observationer som ingick i den här studien. Man kan till och med se supernovan, långt efter att den nådde sin största intensitet, i bildens nederkant.
Bilderna togs med instrumentet FORS1 på ESO:s teleskop VLT vid Paranalobservatoriet i Chile.
