I takt med att städerna växer kommer vi att få se allt fler samhällsfunktioner under mark. Museer, köpcentrum, sporthallar, lagerutrymmen – ja till och med bostäder kan komma att hamna under marknivån när tomtpriserna i storstäderna skenar. Det spår Örjan Wolff, nyligen avgående ordförande för Bergsprängningskommittén.
Vi möter Örjan Wolff, vd i konsultföretaget Bergab, på Stockholmskontoret i Solna. Bergab är ett tekniskt konsultföretag inom berg, mark och vatten med 60 anställda. Företagets tjänster består bland annat av projektering, byggledning och beredning av tillstånd för undermarksprojekt.
– Hela undermarksbranschen kommer att få ett uppsving de närmaste 10–15 efter år av relativ stiltje, säger Örjan Wolff.
– Förutom några lätt räknade större infrastrukturprojekt som Norra och Södra länken, Citybanan och Citytunneln i Malmö har det mest handlat om kabel- och avloppstunnlar och mindre väg- och järnvägstunnlar de senaste åren, säger Örjan.
Men nu har Förbifart Stockholm äntligen fått grönt ljus. Med sina två mil blir det en av världens längsta stadsnära tunnlar. Till det kommer de nya tunnelbanelinjerna i Stockholm, Götalandsbanan för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg, Västlänken, SKB:s slutförvaring av kärnavfall och en tågtunnel under Varberg, för att bara nämna några exempel.
Man måste gå tillbaka till 1970- och 1980-talen för att hitta en lika stark konjunktur för undermarksbyggandet i Sverige. Då handlade det bland annat om stora oljelager i berget och försvarsanläggningar, förutom infrastrukturprojekten.
Behov av masterplan
Byggboomen och det ökade trycket på infrastruktur under mark innebär ett stort behov av planering och samordning mellan olika aktörer.
– Någon måste ta ansvar så att vi inte bygger sönder undermarken, speciellt i de stora städerna. De översta bergplintarna, det vill säga berglagren, måste reserveras för spårbunden infrastruktur, medan exempelvis kabeltunnlar kan läggas djupare. Som det nu är väljer aktörerna ofta de billigaste och enklaste lösningarna och lämpar över problemen till nästa aktör. Man plockar så att säga de lägst hängande frukterna, säger Örjan Wolff.
I stället efterlyser Örjan Wolff en "masterplan" för byggande under mark och framhåller Helsingfors som ett föredöme. I Helsingfors blir aktörerna anvisade platser under marken och staden reserverar korridorer i olika nivåer för olika ändamål.
– Det är hög tid att samla de olika intressenterna för att diskutera och komma vidare med planeringen och byggandet under mark, säger Örjan Wolff och nämner kommunerna, Telia, Trafikverket och lokaltrafiken som några av de mest självskrivna aktörerna.
Köpcentrum och simhallar under mark
Men det är inte bara mer infrastruktur som kommer att hamna under marken i framtiden. I takt med storstädernas snabba tillväxt med stigande markpriser som följd blir det förmodligen aktuellt att bygga köpcentrum, sim- och sporthallar, hotell och lager under jord. Fler garage under mark skulle ge miljöfördelar eftersom exempelvis antalet kallstarter skulle minska.
– Till och med bostäder skulle kunna förläggas under jord. Med hjälp av fiberoptik skulle dagsljus kunna föras ner till bostäderna och istället för fönster skulle man kunna använda bildskärmar som visar vad som händer ovan mark, säger Örjan Wolff.
Lokaler och bostäder under jord skulle medföra en minskad energianvändning på grund av den högre temperaturen under mark vintertid.
Örjan ser även en möjlighet att bygga väderskyddade gågator med transport-rullband under mark i storstäder, som på flygplatser.
Infrastrukturen under marken kan i framtiden också tjäna som en buffert vid översvämningar orsakade av jordens uppvärmning och ett ändrat klimat. Exempelvis kan risken för skador på hus och egendom minskas om vattnet leds ner i vägtunnlar vid stora översvämningar.
Tre viktiga uppgifter
Under sin tid som ordförande såg Örjan Wolff tre viktiga uppgifter för föreningen. Den första – att bli en paraplyorganisation för medlemsföretagen och att Bergssprängningskommittén skulle kunna bli en remissinstans – fick han släppa. Skaran av företag visade sig allt för heterogen för att kommittén skulle kunna "tala med en röst".
När det gäller föreningens andra uppgift – BK-dagen – så fortsätter den att utvecklas och fyller sin funktion som det stora forumet för branschen.
Den tredje uppgiften var att göra Bergsprängningskommittén till en modern och fungerande förening. Ett viktigt steg har varit att byta det gamla förtroenderådet till en modern styrelse där styrelsemedlemmarna har en mandatperiod på tre år med möjlighet till omval för ytterligare max tre år. Det ökar förutsättningarna för förnyelse och engagemang, menar Örjan Wolff.
