I denna nya, påfallande detaljerade bilden, tagen av ESO:s kartläggningsteleskop Vista i infrarött ljus, framträder den klotformiga stjärnhopen 47 Tucanae. Bland hopens miljontals stjärnor finns många med ovanliga egenskaper. Att studera stjärnorna i hopar som 47 Tucanae kan hjälpa oss att förstå hur dessa underliga himlakroppar bildas och växelverkar med andra stjärnor. Denna skarpa långexponering visar även de svagare stjärnorna i 47 Tucanae, tack vare VISTA-teleskopets storlek, känslighet och observationsplats vid ESO:s observatorium Paranal i Chile.
Klotformiga stjärnhopar, eller klothopar, är sfäriska moln av gamla stjärnor som hålls ihop av gravitationskraften. Man hittar dem i omloppsbanor runt galaxers kärnor, på samma sätt som satelliter kretsar kring jorden. Dessa stjärnhopar innehåller väldigt lite stoft och gas. Man antar att det mesta av den typen av materia har antingen kastats ut från hopen på grund av stjärnvindar eller explosioner inom hopen, eller så har de dragits med av interstellär gas från hopen. All annan stoft och gas slogs samman till stjärnor för många miljarder år sedan.
Klothoparna fångar lätt astronomers intresse. 47 Tucanae, även känd som NGC 104, är en jättestor, uråldrig klothop som ligger ungefär 15 000 ljusår från oss.
47 Tucanae ligger i den södra stjärnbilden Tukanen och kretsar runt vår galax Vintergatan. Den är ungefär 120 ljusår tvärsöver och är trots det stora avståndet lika stor som fullmånen på himlen. Den innehåller miljontals stjärnor och är en av de starkast lysande och tyngsta klothoparna. Den är till och med synlig med blotta ögat. Bland dessa stjärnor finns många förbryllande system, inklusive röntgenkällor, variabla stjärnor, vampyrstjärnor, oväntat ljusstarka “normala” stjärnor som kallas blå eftersläntrare samt de pyttesmå himlakropparna som kallas millisekundpulsarer: små, häpnadsväckande roterande döda stjärnor.
Röda jättar, stjärnor som gjort slut på sitt bränsle och börjat svälla, är spridda över VISTA-bilden och är lätta att få syn på. De lyser med en djupt orange färg som skiljer dem från många ljusa bakgrundsstjärnor. Hopens kärna är mycket tätare än de glesa yttre delarna, som syns mot en bakgrund som utgörs av mängder av andra stjärnor som tillhör det Lilla Magellanska molnet.
Bilden är tagen av ESO:s VISTA-teleskop (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) som en del av en kartläggning av området runt de Magellanska molnen, två av de närmaste galaxerna. 47 Tucanae ligger mycket närmare oss än de Magellanska molnen, men råkar ligga i synlinjen mot det Lilla magellanska molnet, och blev därför avbildat under kartläggningen.
