Färre skador, längre hållbarhet och lägre kostnader – det är målen i ett industriellt doktorandprojekt om beläggning i hamnar och industriområden som Cowi genomför i samarbete med Danmarks Tekniska Universitet (DTU).
Tunga fordon och containrar orsakar hög och kontinuerlig belastning på beläggning i hamnar och industriområden. Bristen på kunskap om effekterna av sådan belastning innebär att de som dimensionerar beläggningen ofta måste ta till höga säkerhetsmarginaler. Därför kan inte kundens förväntningar avseende lägsta möjliga kostnad uppfyllas fullt ut.
Även om villkoren i hamnar och industriområden skiljer sig totalt från vanliga vägar så dimensioneras beläggning i hamnar och industriområden för det mesta baserat på samma teknik som för vanliga vägar. Anledningen är att det inte finns några nationella eller internationella standarder för den här typen av beläggning. Det finns ett antal tillgängliga riktlinjer, men eftersom de är erfarenhetsbaserade är de kopplade till det specifika material, det klimat och den last som tillämpades under den specifika konstruktionen. – Jag ville utveckla en allmän teoretisk modell som erbjuder mycket bättre information till de som dimensionerar beläggning om hur beläggningen reagerar när den utsätts för hög belastning och när den går sönder, förklarar doktoranden Asmus Skar från Cowi i Danmark när han berättar om varför han gav sig in i projektet.
Ett år återstår av projektet och om allt går enligt Skars förväntningar kommer det att mynna ut i en modell som gör att det går att beräkna effekterna av allt – från hur kranar och maskiner förflyttar sig i området, till olika material och klimataspekter. Gregers Hildebrand, sektionschef på Cowis avdelning för vägar och flygplatser i Danmark, förväntar sig att den nya modellen kommer att främja många grupper inom hamn- och industrisegmentet.
– I det långa loppet kommer våra kunskaper om hur beläggning reagerar att leda till längre hållbarhet och färre skador, som slaghål och hjulspår i ytbeläggningen. Vi kommer med största sannolikhet att kunna optimera kostnaderna för konstruktionen och livscykeln, vilket sparar pengar för ägare, operatörer och investerare.
Eftersom modellen kommer att kunna beräkna praktiskt taget alla scenarion kan projektörer närma sig gränsen för materialets hållbarhet, vilket gör det möjligt för dem att till exempel dimensionera tunnare beläggning. Det ger väsentligt ökad flexibilitet i varje enskilt projekt.
– Med andra ord kommer vi att kunna erbjuda våra kunder de pålitliga lösningar de behöver, till lägsta möjliga pris, tillägger Hildebrand. Ur ett långsiktigt perspektiv kommer modellen att bana väg för mer kostnadseffektiv, innovativ och hållbar beläggning. Det kommer att bli lättare att testa material som exempelvis återvunnits liksom industriella restprodukter.
När vi frågar varför Cowi har valt att investera i den typen av doktorandprojekt, svarar Hildebrand:
– Vi vinner ett unik tekniskt kunnande som vi tror är av intresse för ägare och operatörer som verkar i hamnar och containerterminaler. Och Cowi investerar generellt i utveckling och innovation, vilket ger våra medarbetare möjlighet att utvecklas professionellt på högsta nivå.
Doktorandprojektet avslutas i augusti 2016.
