Låga reinvesteringar i VA-infrastrukturen

Dubbelt så hög reinvesteringsnivå i VA-näten krävs för att bibehålla nätens standard. Arkivbild

Reinvesteringarna i VA-infrastrukturen har under de senaste två decennierna varit väsentligt lägre än vad som krävs för att upprätthålla dess tekniska standard. För att förnyelsen av ledningssystemen ska hålla jämn takt med förslitningen krävs det omkring dubbelt så hög reinvesteringsnivå än vad som idag är fallet, visar en ny rapport från WSP

I rapporten uppskattar man att det i svenska kommuner finns rörledningar som skulle räcka fem varv runt jorden. Eftersom ledningarna har en teknisk livslängd på 50–100 år betyder det att 200 till 400 mil av ledningsnätet borde läggas om varje år. Så är det inte. Den tekniska förnyelsetakten har under hela 2000-talet i genomsnitt legat på ungefär hälften av vad den borde vara för att upprätthålla standarden i VA-näten.

Det råder mycket stora regionala skillnader vad gäller förutsättningarna att finansiera VA-verksamheten. I glesbebyggda kommuner är ledningslängden per invånare ofta mycket lång, samtidigt som medelinkomsten i allmänhet är låg.  Det omvända gäller i de tätbefolkade storstäderna. 

En möjlig väg framåt skulle kunna vara att vigda den geografi inom vilken VA-verksamheten bedrivs. På så vis kan man förbättra möjligheterna att kompetensförsörja verksamheten och samtidigt minska kostnaderna genom ökad stordrift. En kommunöverskridande organisering av VA-verksamheten skulle potentiellt kunna bidra till en mer robust finansieringsbas, men för detta krävs sannolikt en förändrad lagstiftning som tillåter en gemensam VA-taxa och en möjlighet till korssubventionering mellan de kommuner som ingår i samarbetet.