Svenskar skeptiska till smarta städer

45 procent tror att smart teknik kan ge positiva effekter. Arkivbild

En rapport från Capgemini Research Institute visar att svenskar är ovilliga att betala mer för smarta tjänster i sina städer. Samtidigt visar rapporten, “Street Smart: Putting the citizen at the center of Smart City initiatives,” att svenska städer ligger långt framme när det gäller planer och visioner för att erbjuda medborgare smarta tjänster. 31 procent av svenska beslutsfattare som tillfrågats i studien har redan sådana planer på plats. Det ska jämföras med den globala siffran 22 procent.

Samtidigt som svenska beslutsfattare förbereder nya smarta tjänster så ligger medborgarnas vilja att betala i botten på den internationella listan som omfattar tio undersökta länder. Även om svenskar förväntar sig utveckling och bättre service genom smarta tjänster är det endast två av tio svenskar som kan tänka sig att betala extra för detta.

Endast 45 procent av svenskar tror att smart teknik kan ge positiva hållbarhetseffekter för staden, samtidigt som 42 procent ändå tror att samhällsservice kan förbättras genom denna typ av initiativ. Även dessa två värden ligger i botten i den internationella undersökningen där genomsnittet är 58 procent, respektive 57 procent för dessa två frågor.

Rapporten indikerar att det kan finnas anledning för svenska städer och kommuner att utveckla dialogen med sina medborgare och samarbeta med fler aktörer än vad de gör idag. Det finns skillnader mellan vad medborgare efterfrågar och vad som beslutsfattare ser som prioriterade områden för utveckling av smarta tjänster. I Sverige är det främst lösningar som underlättar trafik och transporter, effektiviserar användning av vatten och energi samt ökar trygghet och säkerhet, som medborgarna efterfrågar.

– Svenska städer och kommuner måste kommunicera den smarta stadens fördelar på ett sådant sätt att medborgarna ser och uppskattar värdet av den, säger Lars Kullberg, affärsområdeschef för offentlig sektor på Capgemini. Vi ser också att beslutsfattare inte alltid prioriterar utveckling inom de områden där medborgare upplever problem eller efterfrågar lösningar för att trivas bättre i sin stad.