Markfuktigheten och salthalten i världshaven är två grundläggande parametrar för att förstå den globala vattencykeln. Nu har ESA-satelliten SMOS, som kommer att mäta markfuktigheten och salthalten i världshaven, påbörjat sitt uppdrag. Under en testfas på 6 månader har satelliten och dess instrument utvärderats och allt tycks fungera som det ska.
SMOS tillämpar en oprövad interferometrisk radiometermetod som är verksam inom L-bandets mikrovågor för att ta så kallade "ljusstyrketemperatur"-bilder. Dessa bilder ska användas för att framställa globala kartor över markfuktighet var tredje dag och kartor över havets salthalt en gång i månaden.
Genom att konsekvent kartlägga dessa två variabler kan SMOS öka vår kunskap om växelverkan mellan jordytan och atmosfären och även bidra till att förbättra väder- och klimatmodeller.
Dessutom kommer data från SMOS också användas för praktiska tillämpningar inom jordbruket och förvaltningen av vattenresurser.
