Sjöfartsverkets DGPS-system, som medger bättre positionering med GPS för sjöfarten, måste bytas ut trots att det fungerar i det närmaste felfritt. Anledningen är att det på sikt kommer att saknas reservdelar.
I Finland, som har samma typ av DGPS-mottagare som Sverige, slog blixten nyligen ned i en mottagarstation. Den stationen får klara sig med bara en mottagare och utan redundans eftersom man inte lyckats ersätta den mottagare som slogs ut.
– Det ser inte lika illa ut för oss för vi har reservmottagare, men jag vet inte om vi skulle klara av två blixtnedslag i dem, säger Johan Winell, systemansvarig för DGPS-systemet.
Det svenska DGPS-systemet fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Enligt den senaste tvåårsstatistiken ligger tillgängligheten på 99,97 procent.
– Systemet är otroligt driftsäkert, framhåller Johan Winell.
Badkarskurvan
Det kommer med andra ord att bli svårt att ersätta. Så varför är det så angeläget att byta ut?
Johan förklarar situationen med en liknelse - badkarskurvan.
– Hos all elektronik ser felstatistiken ut som en badkarskurva. Det är mycket fel i början, sedan har man under ett antal år mycket få fel, men sedan börjar komponenter gå sönder. Eftersom alla komponenter är installerade samtidigt går de också sönder samtidigt. Man vet inte när det kommer att hända och badkarskurvan viker uppåt - det kan ske om två år lika gärna som om tio år.
Och Sjöfartsverkets DGPS-system börjar få några år på nacken. Det installerades 1995-96. Mottagarna är från serien Trimble 4000 MSK som inte tillverkas längre. Mjukvaran för övervakning och kontroll av stationerna fungerar bara på Windows NT. Även lösningen för hanteringen av integritetsinformation måste bytas ut. Integritetsinformation talar om GPS-systemets status och kan till exempel slå larm om en GPS-satellit eller en DGPS-station inte fungerar som den ska.
Två huvudalternativ
Det svenska DGPS-nätverket består av 11 referensstationer, ett antal övervakningsservrar, en kontrollcentral och ett antal förbindelser (PSTN-, VPN- och 3G/GPRS-förbindelser).
Sjöfartsverket undersöker nu två alternativ som kan ersätta det nuvarande systemet: Nätverks-GPS eller ett autonomt system. Ett autonomt system kan vara hårdvarubaserat (Kongsberg) eller mjukvarubaserat (Trimble Charisma). Alternativet med Nätverks-DGPS kan bedrivas i egen regi på liknande sätt som sker i Tyskland eller i samarbete med Swepos, med Trimble GPSNet eller Leica Spider som mjukvara.
Noggrannhetskraven
Det svenska DGPS-systemet är en del av det internationella DGNSS-systemet som är uppbyggt av 400 radiofyrar i 80 länder som skickar utsändningar av GNSS-korrektioner enligt en gemensam standard.
DGPS är bara kompatibelt med GPS-signaler, men det finns enligt Johan Winell inga planer på att integrera ryska Glonass-signaler i de nya mottagarna.
– Som vi ser det finns för närvarande inget användarkrav på att sända Glonass-korrektioner, säger han.
Glonass-systemet har under flera år varit ur bruk i brist på satelliter, men täcker nu hela det ryska territoriet och kommer enligt ryska rymdstyrelsen att ha global täckning vid slutet av det här året. Eftersom Glonass satelliter har en högre inklination än GPS har de bättre täckning ju längre norrut man kommer.
– Men noggrannhetskraven inom sjöfarten är inte lika höga som när man mäter med RTK eller om man vill mäta dygnets alla timmar. Då tjänar man förstås på att kunna få in signaler från så många satelliter som möjligt. Vi räknar med att man med en bra mottagare och ett bra antennarrangemang kan uppnå en meters noggrannhet.
Pilotprojekt planeras
Det första alternativet; Nätverks-GPS, innebär att Sjöfartsverket låter Lantmäteriet räkna ut
DGPS-korrektioner åt dem. Korrektionerna förs sedan över via något robust och redundant nätverk till Sjöfartsverkets referensstationer och så skickas de vidare därifrån.
– Vi har tagit sådana korrektioner och prövat deras noggrannhet i labb. Det har visat sig att om vi bara använder deras korrektioner och behåller vår utrustning i övrigt, så får vi betydligt mindre brus i positionen och en högre absolut noggrannhet, säger Johan Winell.
Men integritetsinformationen kan inte Lantmäteriet räkna ut.
– Det krävs därför ett tillägg i servern och nu tittar vi på hur det kan implementeras, hur mycket det kommer att kosta och vem som kan göra det åt oss.
Nu planerar Sjöfartsverket att dra igång ett pilotprojekt med Nätverks-GPS där en av referensstationerna byggs om för testdrift med Lantmäteriets korrektioner. Testsajten planerar man att sjösätta 2011. Testsajten kommer också att fungera i skarpt läge eftersom korrektioner kommer att sändas ut från den stationen på vanligt sätt.
Autonoma system
Det andra alternativet, med ett autonomt system, skiljer sig inte så mycket från det nuvarande eftersom man då bara byter ut utrustningen i DGPS-stationerna mot en modernare. Någon kontakt med Lantmäteriet behöver man inte ha. En skillnad kan dock bli att korrektionerna kommer att räknas ut av datorer och inte som tidigare av mottagarnas processorer.
Det finns två kandidater till ett autonomt system: Trimble Charisma, som används av ett 80-tal referensstationer längs kusten i USA, eller Kongsberg, ett norskt system som håller på att installeras på ett antal referensstationer i Storbritannien och Irland.
Några budgetramar för ersättningssystemet har Sjöfartsverket ännu inte fått.
– Budget äskar vi när vi har en uppfattning om hur mycket det kommer att kosta, säger Johan Winell.
