En triplett av ljusstarka galaxer i stjärnbilden Lejonet framträder i en jättelik bild från det nya kartläggningsteleskopet VST och dess kamera OmegaCAM vid ESO:s Paranalobservatorium. För astronomer blir det dock de ljussvaga objekten i bildens bakgrund som kommer att fånga uppmärksamheten. VST:s skarpa syn av dessa svårdetekterade objekt skvallrar om kraften hos teleskopet och OmegaCAM just när det gäller att kartlägga det avlägsna universum.
VST är det senaste tillskottet bland teleskopen vid ESO:s Paranalobservatorium. Det är ett toppmodernt 2,6-metersteleskop utrustat med en gigantisk 268-megapixelkamera vid namn OmegaCAM. Teleskopets engelska namn (“VLT Survey Telescope”) antyder vad dess huvudsakliga användningsområde är. Det används för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus och är världens största teleskop som är specialkonstruerat för detta ändamål. Den här stora bilden av Leo-tripletten visar på den utmärkta bildkvaliteten som observationer med VST och dess kamera kan prestera.
Leo-tripletten är en magnifik grupp av växelverkande galaxer som är belägna cirka 35 miljoner ljusår från jorden. Alla tre är spiralgalaxer, som vår egen Vintergata. Detta syns inte direkt i bilden eftersom galaxernas skivor lutar olika relativt siktlinjen. NGC 3628, till vänster i bilden, ses från sidan och har tjocka stråk av stoft längs med galaxens plan. Galaxerna M 65 (i det övre högra hörnet) och M 66 (i det lägre högra hörnet), som båda ingår i Messiers katalog, lutar tillräckligt mycket för att göra spiralarmarna synliga.
Stora teleskop kan vanligtvis bara studera en av dessa galaxer åt gången. Men VST:s synfält – dubbelt så brett som en fullmåne – klarar att fånga alla tre galaxerna i en bild. VST bringar också ett stort antal ljussvaga och mer avlägsna galaxer i dagen. De kan ses som små suddiga fläckar i bildens bakgrund.
I den nya bildens förgrund syns ljuspunkter som lyser olika starkt: det är stjärnor som ligger i vår egen galax. Ett av VST:s vetenskapliga mål är att leta efter mycket ljussvagare objekt i Vintergatan, såsom bruna dvärgar, planeter, neutronstjärnor och svarta hål. Man tror att dessa objekt finns utspridda i vår galax halo, men att de vanligtvis är för ljussvaga för att kunna upptäckas direkt ens med stora teleskop. I VST:s studier av halon ingår det att leta efter de små ändringar i ljusstyrka som fenomenet mikrolinsning kan orsaka, och därmed indirekt detektera dessa mycket svårfångade objekt.
Därmed förväntas VST öka vår förståelse av mörk materia, som tros vara den största beståndsdelen av galaxhalon. Astronomer förväntar sig ledtrådar till både den mörka materians beskaffenhet, och till den mörka energins, genom VST:s kartläggningar av det avlägsna universum. Teleskopet kommer att upptäcka både avlägsna galaxhopar och kvasarer med höga rödförskjutningar som kommer att hjälpa astronomer att förstå det tidiga universum och att finna svar på länge obesvarade frågor inom kosmologin.
Den här bilden innehåller också spår av objekt som ligger mycket närmare oss. De korta, färgade, strecken i bilden har skapats av ett flertal asteroider i vårt solsystem, som i sin bana runt solen rör sig genom bilden under exponeringen. Åtminstone tio sådana streck kan ses i bilden. Antalet asteroider är högt därför att Lejonet ingår bland djurkretsens stjärnbilder och därmed ligger i samma plan som solsystemets skiva.
Den här bilden har skapats genom att kombinera exponeringar tagna genom tre olika filter. Ljus som passerade genom ett filter för kortvågigt infrarött ljus har färgats rött, rött (men synligt) ljus har färgats grönt och grönt ljus har färgats magenta.
