ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) har fångat denna uppseendeväckande bild av nebulosan runt stjärnhopen NGC 1929 i Stora magellanska molnet, en satellitgalax till vår egen Vintergata. Ett enastående exempel på det som astronomer kallar en superbubbla. Den håller på att mejslas fram av vindarna från ljusstarka unga stjärnor och chockvågorna från supernova-explosioner.
Stora magellanska molnet är en mindre granngalax till Vintergatan. I den finns många områden där moln av gas och stoft håller på att bilda nya stjärnor. Ett sådant område omger stjärnhopen NGC 1929, som ses i den här nya bilden från ESO:s jätteteleskop VLT. Nebulosans officiella namn är LHA 120-N44, eller bara N44. Heta unga stjärnor i NGC 1929 utstrålar intensivt ultraviolett ljus som gör att gasen själv börjar lysa. Detta är vad vi ser av superbubblan: ett vidsträckt skal av materia 325 ljusår långt och 250 ljusår brett. Som jämförelse ligger den närmaste stjärnan till vår sol på drygt fyra ljusårs avstånd.
Två processer har samverkat för att skapa superbubblan i N 44. Stjärnvindar, strömmar av laddade partiklar från de mycket heta och tunga stjärnor i den centrala hopen, har rensat bort material från dess mitt. Sedan exploderade tunga stjärnor i hopen och skapade chockvågor som tryckte ut gasen ännu längre för att bilda den glödande bubblan.
Superbubblan må ha skapats av destruktiva krafter, men nya stjärnor bildas nu i dess utkanter där gasen trycks samman. Här pågår återvinning i kosmisk skala och nästa generations stjärnor kommer att skänka nytt blod åt NGC 1929.
Bilden skapades av ESO utifrån observationer som hittades av argentinske Manu Meijas, en av deltagarna i astrofototävlingen ESO:s Hidden Treasures 2010.
