Galaxerna i detta kosmiska par, här fångade med kameran WFI på 2,2 meters MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile, uppvisar en del underliga drag. De ligger så nära varandra att de förvrids av den inbördes tyngdkraftens verkningar. Den gravitationella dragkampen galaxerna emellan har förvrängt spiralformen i den ena galaxen, NGC 3169, och dragit isär stoftstråk i dess följeslagare NGC 3166. Samtidigt sitter en tredje, mindre galax – nedan till höger i bilden – på första parkett och åser hur dessa krafter vrider och drar i sina större grannar.
Galaxgruppen, som ligger omkring 70 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Sextanten, upptäcktes 1783 av den engelske astronomen William Herschel. Enligt dagens astronomer är avståndet mellan NGC 3169 (till vänster) och NGC 3166 (till höger) bara 50 000 ljusår. Separationen motsvarar bara ungefär hälften av vår egen galax Vintergatans diameter. Trängseln gör att tyngdkraften på allvar kan börja rubba galaxernas struktur.
Spiralgalaxer som NGC 3169 och NGC 3166 brukar visa upp välordnade virvlar av stjärnor och stoft som snurrar runt sina lysande centrum. Men närkontakt med andra tunga himlakroppar kan rubba denna klassiska konfiguration - ett förspel till att galaxerna faller samman och bildar en enda, större galax.
NGC 3169:s armar, starkt lysande tack vare sina stora, unga, blå stjärnor har tvingats isär och mängder av lysande gas har dragits ut ur galaxens skiva. I NGC 3166 är det istället stoftstråken, som normalt brukar avgränsa spiralarmarna, som trasslat till sig.
NGC 3169 har ännu ett kännetecken i den svaga gula punkten som strålar genom en slöja av stoft strax till vänster om och nära galaxens mitt. Denna blixt är resterna efter en supernova som upptäcktes 2003 och då fick beteckningen SN 2003cg. En supernova som det här är frågan om tros uppstå när en så kallad vit dvärg – en stjärna som är den täta och heta resten efter en mellanstor stjärna som solen – på gravitationell väg drar bort gas från en närliggande stjärnföljeslagare. Tillskottet av bränsle sätter så småningom igång en okontrollerad fusionsreaktion som spränger stjärnan.
