Text: Christer Wiik
Lönar sig höghastighetståget? Med denna frågeställning som grund arrangerade den grön-liberala tankesmedjan Fores nyligen ett lunchseminarium i centrala Stockholm. Seminariet tog sin utgångspunkt i docent Åsa Hanssons rapport " Är det lönt att välja tåget?
Åsa Hansson, docent och lektor i nationalekonomi vid Lunds universitet samt ledamot i Fores styrelse, lyfter i sin rapport upp nationalekonomiska motargument angående de nuvarande planerna för svenska höghastighetsbanor, det vill säga nya stambanor anpassade för höghastighetståg mellan Stockholm-Göteborg respektive Stockholm-Malmö. Det är Sveriges största infrastrukturella projekt på 150 år som just nu behandlas såväl inom Sverigeförhandlingen som hos Trafikverket.
Några av slutsatserna i Åsa Hanssons rapport är att det finns för få människor i Sverige och det gör att projektet inte är samhällsekonomiskt lönsamt samt har mycket osäkra prognoser vad gäller framtida resande. Rapporten understryker också att stora infrastrukturprojekt tenderar att bli betydligt dyrare än beräknat:
”Det finns starka intressen (bland annat politiska, företagsekonomiska och teknologiska) att ta fram optimistiska kalkyler för projekt som bekostas av någon annan, nämligen skattekollektivet”
I rapporten beskrivs även brister i den samhällsekonomiska kalkylen som tagits fram för HH-banan:
”Sverige används en i ett internationellt perspektiv låg diskonteringsränta. En för låg diskonteringsränta gör att framtida nyttor av investeringen överskattas”
HG Wessberg, huvudförhandlare Sverigeförhandlingen, var också på plats på seminariet och han antydde att vi varken skulle ha haft någon järnväg eller tunnelbana överhuvudtaget om enbart nationalekonomerna skulle fått bestämma:
- All respekt för samhällsekonomiska kalkyler, men jag har aldrig någonsin sett en samhällsekonomisk kalkyl som har gjort en järnvägsinvestering lönsam, sade Wessberg och anlade ett historiskt perspektiv.
– När man fattade beslutet att bygga Stockholms tunnelbana 1941 fanns det inte en enda kalkyl som sa att den skulle bli lönsam. Men det går ju inte att tänka sig ett Stockholm utan tunnelbana.
Wessberg ville också lyfta fram det så kallade nollalternativet, som han tycker har försummats i debatten.
- Alternativet - att inte göra någonting - tar ingen ansvar för. Men Sverige är det land i Europa, efter Frankrike, där tågresandet ökar mest och vi har jättestora kapacitetsproblem i det svenska järnvägsnätet - vi har nått kapacitetstaket.
Wessberg poängterade också att nollalternativet ändå skulle kräva enorma investeringar i nya vägar och utbyggda flygplatser, därtill skulle det likväl krävas en rejäl upprustning och utbyggnad av befintliga stambanor. Allt detta, menar han, skulle bli väl så kostsamt som HH-projektet.
HG Wessberg ville också understryka vikten av visioner och passade på att citera en amerikansk president, verksam under 1800-talet, Abraham Lincoln: ”Enda sättet att påverka sin framtid är att skapa den själv”
Och det är så, sade Wessberg och avslutade:
- Vad vi än gör så binder vi vår framtid. Binder vi vår framtid i nya väginvesteringar så kommer all trafik att gå på väg. Bygger vi järnväg så kommer trafiken att gå på järnväg. Valet är vårt.
