Miljövänlig muddring i forskningsprojekt vid LTU

Luleå tekniska universitet är en aktiv part i ett forskningsprojekt om hur giftiga  muddermassor kan tas om hand och användas för att inte skada den marina miljön. Förhoppningen är att de behandlade massorna ska kunna användas när man konstruerar nya hamnområden och inom kort ska fältförsök göras i Gävles hamn.

- Det är väl känt att massor från muddring kan orsaka stora miljöproblem i vattendrag med utsläpp av gifter och tungmetaller. Genom vår forskning kan man vända problemen till miljövänlig nytta och spara massor med pengar, säger Kristina Lundberg, forskare vid Luleå tekniska universitet.

Avdelningen för geoteknik vid Luleå tekniska universitet har sitt forskningsfokus inriktat mot att utveckla metoder och riktlinjer för miljövänlig muddring. Avsikten är att ta reda på hur förorenade muddermassor kan och bör hanteras för att inte skada omgivande marin miljö.

LTU:s forskningsdel ingår i ett EU projekt inom Östersjöprogrammet (Baltic Sea Region Program) där alla länder kring Östersjön deltar. Projektet har en total forskningsbudget på motsvarande cirka 35 miljoner kronor, varav LTU:s del är omkring 7,5 miljoner kronor.

Det finns flera olika problem vid muddring när man måste ta bort förorenade sediment. Att tippa dom i havet betraktas som dumpning, vilket är förbjudet och att deponera på land blir mycket dyrt (cirka 1500 – 2000 kronor per kubikmeter). Muddervolymer på uppåt 100 000 kubikmeter är inget ovanligt, vilket innebär gigantiska kostnader. Istället har en alternativ metod utvecklats i Sverige och till en del i Finland, som nu är föremål för forskarnas intresse.

Det handlar om att blanda förorenade sediment med cement och/eller aska. Den blandningen härdar och stabiliserar sedimenten och förhindrar att gifter lakas ut i vattnet. Den härdade massan kan sen användas vid anläggning av nya hamnområden.

Den 19 oktober ska metoden testas i ett större fältförsök i Gävle hamn. En viktig fråga för forskarna att söka svar på är hur recepten för blandningen ska vara, samt vilka egenskaper den färdiga konstruktionen får.