NGC 2442, som kallas "the Meathook Galaxy" av engelsktalande astronomer, har en uppseendeväckande asymmetrisk form. Den ena spiralarmen, som nyligen var värd åt en supernova, är tätt virad runt galaxen. Fläckar av ny stjärnbildning ligger utströdda i den andra armen som sträcker sig långt ut från galaxkärnan. 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet och NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble har tagit två bilder som visar kontrasterna i denna asymmetriska galax.
Slaktkroksgalaxen (the Meathook galaxy), eller NGC 2442, är belägen i stjärnbilden Flygfisken på den södra stjärnhimlen och är lätt att känna igen på grund av sina asymmetriska spiralarmar. Galaxens skeva utseende kan troligen skyllas på tyngdkraften från en annan galax under en tidigare epok i galaxens förflutna. Astronomerna har dock ännu inte lyckats identifiera boven i dramat.
Överblicksbilden av galaxen med omgivning är tagen med kameran WFI på 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet vid La Silla i Chile. I denna bild kan man tydligt se den dubbelkrokform som gett galaxen dess smeknamn. Man kan även se ett flertal andra galaxer som ligger i närheten av NGC 2442 och i bakgrunden kan man se många, mer avlägsna galaxer. WFI, som tar sina bilder från marken, kan inte konkurrera med rymdteleskopet Hubble när det gäller detaljskärpa, men den kan ta bilder av mycket större områden på himlen i en enda exponering. Tillsammans kompletterar instrumenten varandra och ger astronomer olika typer av information.
En närbild av galaxen, tagen med NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble, visar galaxens kärna och den mer närliggande av de två spiralarmarna. År 1999 nådde en tung stjärna slutet av sitt liv och exploderade som en supernova i denna spiralarm. Genom att jämföra med bilder tagna tidigare från marken med Hubble-bilder från 2001, och de här korten från slutet av 2006, så har astronomer detaljstuderat vad som hände med stjärnan i dess dödsögonblick. I den här bilden har supernovan själv för länge sedan blivit för ljussvag för att synas.
ESO:s observationer belyser också den motsatta änden av stjärnornas livscykel jämfört med Hubble. Tvärsöver galaxen, i synnerhet i spiralarmarna, finns små, rosaröda fläckar. Färgen kommer från vätgas i områden där stjärnor föds. De glöder i en klarröd nyans när den kraftfulla strålningen från nyfödda stjärnor tillför energi till gasmolekylerna i molnen ur vilka de en gång bildats.
Just den tyngdkraftspåverkan från en annan galax som gav Slaktkroksgalaxen dess ovanliga asymmetriska utseende låg antagligen även bakom den episod av stjärnbildning som galaxen nyligen genomgått. Samma tidvattenkrafter som deformerade galaxen störde även jämvikten i gasmolnen inuti den och gjorde att de störtade samman och skapade förutsättningar för att nya stjärnor skulle kunna bildas.
