Ståljätten SSAB har renoverat sin utskeppningshamn - SSAB Stålhamn - i Oxelösund. Projektet som skulle vara klart på ett par månader har tagit fyra år att genomföra och blivit betydligt mer omfattande än den ursprungliga planen. Enligt huvudentreprenören Peab rör det sig om det största dykjobbet i modern historia i Sverige.
SSAB Stålhamn fungerar som utskeppningshamn för planplåt från Oxelösund och plåtrullar - så kallade ”coils” - från Borlänge, som förbinds med stålhamnen via ”Stålpendeln”, en godsbana som går mellan Borlänge och Oxelösund. Till hamnen hör en 240 meter lång terminalbyggnaden och lagringsytor för 6 000 kvadratmeter plåt. Hamnen kan ta emot både last- och containerfartyg.
Både kajens läge och stora inseglingsfria djup gör den infrastrukturmässigt fördelaktig, framhåller Lena Westerlund, informatör på SSAB Oxelösund. Kajen har förbindelse med både motorväg och järnväg och på bara några få minuter kommer fartyg ut i farleden.
12 meter till havsbotten
Sedan ett par år tillbaka svarar Oxelösunds hamn AB för driften av Stålhamnen. SSAB använder också den stora hamnen i Oxelösund som inskeppningshamn för insatsvaror som kol och legeringsämnen som behövs i ståltillverkningen, och hit skeppas också järnmalm från norra Sverige.
Arbetet med att renovera Stålhamnen har till övervägande del skett under vattnet. Det befintliga kajdäcket har bevarats i ursprungligt skick. Men den synliga delen av den 300 meter långa kajen är bara som toppen av ett isberg där den största delen av kajanläggningen befinner sig under vattenytan. Hamnen har ett seglingsfritt djup på 9,5 meter och djupet ned till havsbotten är hela 12 meter. Kajdäcket stöds av 40 betongpelare, höga kolonner som ser ut som höghus på ritning.
Vågbrytare
Under hela anläggningsarbetet har båtar kommit och gått och en stor utmaning för anläggningsdykarna har varit att planera och utföra arbetet med den förutsättningen. För att bryta ner svallvågorna innan de når kajen har en stor betongponton placerats som vågbrytare utanför arbetsplatsområdet.
SUAB, Svenska Undervattensentreprenader AB, heter företaget som utfört anläggningsarbetena under vattnet. De arbetar både från flottar under och intill kajdäcket och med dykare.
I sluttampen
– Nu är vi i sluttampen, men när vi kom hit i augusti 2010 trodde vi att jobbet skulle vara i tre månader. Och nu har det gått fyra år, säger Bo Sund, dykledare på SUAB, som förklarar att detta inte beror på att arbetet försenats utan att kajen behövde betydligt fler åtgärder än beställaren först räknat med.
Bland annat har de 40 betongstöden förstärkts med katodiskt skydd som ska förhindra rostangrepp. Drygt 2000 kubikmeter betong och 130 ton armering har gjutits under vattnet. Plus 500 meter berganpassad form.
Anläggningsarbeten som svetsning och gjutning under vattnet ställer stora krav på både utrustning och dykare. SUAB arbetar i dykarlag om tre personer - en dykare, en dykskötare och en reservdykare - där minst en håller ett öga på omgivningen och kollegan under vattnet. Dykskötaren har radiokontakt med dykaren och kan visualisera hela dykarbetet i detalj på en monitor.
– Det gäller att hela tiden kommunicera med varandra och vara beredd på det oförutsedda, som att en båt kommer som inte anmält sig, säger Bo Sund.
Ovanlig förutsättning
– En annan ovanlig förutsättning, förutom att vi jobbat med samtidig trafik på området, har varit att vi inte kunnat ha någon lyfthjälp. Inget så här stort projekt har gjorts under kajdäck utan att man tagit bort ”locket”, säger Pelle Hansson, vd på SUAB.
Istället har traverser byggts under kajen som lyfthjälp.
Projektet har sysselsatt 16 dykare i 5 dykarlag och även om viss personal bytts ut har flertalet varit med under hela resan. Dyktiden har i snitt varit 800 timmar i månaden. Exakt hur mycket projektet kostat vill varken SSAB eller SUAB uppge, men det handlar om ett niosiffrigt belopp.
En miljon per meter
Har det varit värt det? Delar av kajen är över 100 år gammal och man kan fråga sig om det inte hade blivit billigare att bygga en ny kaj. Men så är inte fallet, menar Pelle Hansson.
– Det är en myt att det är dyrt med dykare. Kostnadsmässigt ligger vi på under en miljon per meter. En ny kaj skulle kosta två miljoner per meter. En maskinbyggd kaj kanske skulle bli klar fortare, men den skulle bli dubbelt så dyr.
Det finns omkring 200-250 anläggningsdykare i hela Sverige, enligt Pelle Hansson. Uppdragen går ut på att reparera hamnar, broar, kajer eller ledningar. Det är enligt Bo och Pelle ett varierande yrke som medför många resor land och rike runt, men det innebär också att man måste vara beredd på att vistas långt hemifrån långa tider.
