VTI tar fram optimalt avstånd för kantstolpar

Foto: NCC Roads
Foto: NCC Roads

För att förbättra vägens synbarhet i mörkertrafik används numer kantstolpar på de större vägarna i alla nordiska länder, men med olika regler. En simulatorstudie som gjorts på VTI visar att kantstolparna bör sättas enligt Danmarks regler med 100 meter emellan och reflektorerna bör ha ett synavstånd kortare än 200 meter.

Regelverken för kantstolpar har tillkommit för att förbättra vägens synbarhet i fordonsbelysning. Problemet är man varken tagit reda på vilken synbarhet själva kantstolpsreflektorn bör ha eller hur stolparna ska sättas upp utefter vägen för att kunna ge trafikanterna den information de behöver. De fem nordiska ländernas regelverk är inte harmoniserade, exempelvis har man i Danmark 100 meter mellan kantstolparna, medan de i övriga länder sitter på avstånden 50–60 meter på raksträckor.

Kantstolparna kostar både i investering och i underhåll, varför det är viktigt att använda dem på rätt sätt och i rätt mängd. Kostnaden för kantstolparna måste kunna motiveras av nyttan, i form av framförallt förbättrad trafiksäkerhet och komfort. En central fråga är därför hur de ska sättas upp längs vägen, det vill säga vilket avstånd det ska vara mellan stolparna, dels på raksträckorna, dels i kurvorna. Ett syfte med studien var att finna en optimal konfiguration för kantstolparna.

Ett andra syfte var att studera sambandet mellan spontant vald hastighet och reflektorernas synbarhet i mörkertrafik. En hypotes är att långa synbarhetsavstånd, det vill säga god visuell ledning, ger ökad hastighet, som i sin tur kan ge en allvarlig skadeföljd. Ett tredje syfte var att undersöka om resultaten från simulatorn återfås i verklig trafik.

Resultaten visar att när försökspersonerna körde utan kantstolpar på raksträckorna körde de något långsammare än då kantstolpar fanns längs hela vägen. Långsammast körde försöks-personerna då vägen inte alls var försedd med kantstolpar. Här var också antalet kraftiga inbromsningar före snäva kurvor ungefär halverade, vilket tyder på en bättre anpassning av förarbeteendet till omständigheterna.

Kantstolpar längs hela vägen gav en förhöjning av medelhastigheten på cirka 12 km/h. Detta innebär helt säkert en förvärrad skadeföljd vid en olycka, men om och hur skadekvoten kommer att förändras är svårt att säga eftersom den visuella ledningen har förbättrats.

Delstudien som syftade till att studera sambandet mellan hastighet och reflektorernas synbarhet visade att reflektorer som syns på avståndet 400 meter i fordonsbelysning ger en stor hastighetsvariation: hastigheterna på raksträckorna var höga och hastighetssänkningarna i kurvorna stora. Slutsatsen är att det inte finns någon anledning att använda reflektorer som har längre synbarhet än 100–200 meter. Vidare framkom att kantstolpar endast i kurvorna ger en bättre hastighetsanpassning inför kommande kurva. Däremot ansåg försökspersonerna subjektivt att det var svårare att köra i mörker om kantstolpar fanns endast i kurvorna.

Studien på reell väg i Finland visade att hastigheterna skilde något mot vad som hade uppmätts i simulatorstudien. Betingelsen utan kantstolpar visade på en avvikelse: i simulatorn körde man betydligt långsammare i kurvorna än man gjorde i verkligheten. Detta skulle kunna bero på att i verkligheten har man en viss visuell ledning från vägens sidoområde.