Astronomer har tagit de bästa bilderna någonsin av en stjärna som blivit av med större delen av sin massa till en vampyrliknande följeslagare. Genom att kombinera ljus infångat av fyra teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium skapade de ett 130 meter stort virtuellt teleskop med 50 gånger högre skärpa än NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Överraskande nog visar de nya resultaten att överföringen av massa från den ena stjärnan till den andra i dubbelstjärnesystemet går lugnare till än vad man tidigare trott.
Nicolas Blind vid forskningsinstitutet IPAG i Grenoble är huvudförfattare till artikeln där resultaten presenteras.
– Vi kan nu kombinera ljus från VLT:s fyra teleskop och skapa superskarpa bilder mycket snabbare än tidigare. Bilderna är inte bara så skarpa att vi kan se stjärnorna kretsa kring varandra. Vi kan även mäta storleken hos den större av de båda stjärnorna, säger han.
Astronomerna observerade den ovanliga dubbelstjärnan SS Leporis i stjärnbilden Haren. Den består av två stjärnor som kretsar kring varandra med en omloppstid på 260 dagar. Avståndet mellan stjärnorna är bara lite större än det mellan solen och jorden. Den större och kallare sträcker sig ut till en fjärdedel av avståndet, vilket ungefär motsvarar distansen mellan Merkurius och solen. På grund av det korta avståndet har den heta stjärnan redan hunnit sluka ungefär hälften av sin större följeslagares massa.
Henri Boffin vid ESO är medförfattare till artikeln.
– Vi visste att den här dubbelstjärnan var ovanlig och att material strömmade från den ena stjärnan till den andra. Men vad vi upptäckte var att massöverföringen troligen går till på ett sätt som skiljer sig helt från tidigare modeller för processen. Vampyrstjärnans “bett” går lugnt men mycket effektivt till, säger han.
De nya observationerna är tillräckligt skarpa för att visa att jättestjärnan är mindre än vad man tidigare trott. Det gör det mycket svårare att förklara hur den röda jätten förlorade sin massa till sin följeslagare. Tidigare trodde man att massan strömmade direkt från den ena stjärnan till den andra. Astronomerna tror nu i stället att den måste ha slungats ut från jättestjärnan i en stjärnvind för att sedan fångas upp av den hetare följeslagaren.
Jean-Philippe Berger är även han medförfattare till artikeln.
– Dessa observationer har demonstrerat VLT-interferometerns nya förmåga att ta ögonblicksbilder. De bereder vägen för många fler fascinerande studier av växelverkande dubbelstjärnor, avslutar han.
