En ny bild från ESO:s jätteteleskop VLT visar i närbild den dramatiska inverkan som nyfödda stjärnor har på gasen och stoftet de bildats ur. Stjärnorna verkar utan att synas själva: material som slungats ut från dem har kolliderat med de omgivande gas- och stoftmolnen. Kollisionerna skapar ett surrealistiskt landskap av glödande bågar, fläckar och strömmar.
Stjärnbildningsområdet som kallas NGC 6729 är en del av den stjärnbarnkammare som ligger närmast jorden och därmed den som astronomer studerat närmast. Den här nya bilden från ESO:s jätteteleskop VLT visar en del av detta märkliga och fascinerande händelseförlopp på nära håll.
Stjärnor föds djupt inuti molekylmoln där de tidigaste stadierna i deras utveckling sker i det fördolda, skymda av stoftlager och osynliga för teleskop som bara observerar i synligt ljus. En grupp mycket unga stjärnor ligger gömda i bildens övre vänstra hörn. Även om stjärnorna själva inte syns så domineras bilden av de spår de lämnar efter sig i sin omgivning. Strålar av materia färdas i hög fart - upp till en miljon kilometer i timmen - bort från de nyfödda stjärnorna. Strålarna stöter ihop med den omgivande gasen och sänder chockvågor genom den som får gasen att lysa. Det är dessa chockvågor som ligger bakom de glödande bågar och fläckar som astronomer kallar Herbig-Haro-objekt.
Här kan man se hur Herbig-Haro-objekten formerar sig i två linjer som visar hur det utslungade materialet har färdats. Den ena linjen sträcker sig från det övre vänstra hörnet till nedre kanten i mitten och slutar i en ljusstark, cirkelformad grupp av glödande fläckar och bågar. Den andra linjen börjar vid bildens övre kant och och sträcker sig snett neråt mot bildens mitt. Den märkliga sabelformade fläcken i det övre vänstra hörnet är troligtvis en effekt av reflekterat stjärnljus och inte ett Herbig-Haro-objekt.
I bilden som skapats tack vare flera bilder tagna med kameran FORS1 på ESO:s VLT-teleskop har områdets naturliga färger förstärkts. Bilderna togs med två olika filter som isolerar ljuset från glödande vätgas (den brandgula färgen i bilden) och glödande joniserad svavelgas (blått). De olika färgerna som kan ses i de olika delarna av bilden avslöjar olika förhållanden och hjälper astronomer att förstå vad som utspelar sig i detta händelserika stjärnbildningsområde. Till exempel så vet man att de områden där joniserad svavelgas lyser starkt i blått är hastigheten hos det kolliderande materialet relativt låg.
