En synnerligen ljusstark men ovanligt ensam stjärna har upptäckts i en närliggande galax. Stjärnan lyser tre miljoner gånger starkare än solen. Liknande “superstjärnor” har tidigare endast upptäckts inuti stjärnhopar, men just den här stjärnan lyser i ensamt majestät. Stjärnans ursprung är höljt i dunkel: föddes den ensam eller blev den utstött från en stjärnhop? Oavsett vilket av alternativen som är korrekt så utmanar upptäckten astronomernas förståelse för hur stjärnor bildas.
Ett internationellt forskarteam av astronomer har använt ESO:s jätteteleskop VLT för att detaljstudera stjärnan VFTS 68 i Stora magellanska molnet, en mindre galax som är granne med Vintergatan. Genom att analysera ljuset från stjärnan med instrumentet FLAMES på VLT så har de upptäckt att stjärnans massa är ungefär 150 gånger solens. Liknande stjärnor har än så länge bara upptäckts i stjärnhopars täta centrum, men VFTS 682 är ensam.
Joachim Bestenlehner är huvudförfattare till den nya forskningsrapporten och är forskarstudent vid Armagh-observatoriet i Nordirland.
— Vi blev mycket överraskade över att hitta en så massiv stjärna helt ensam, utan en stor stjärnhop runt omkring. Stjärnans ursprung är ett mysterium, säger han.
Stjärnan upptäcktes först i en kartläggning av de mest ljusstarka stjärnorna i och i närheten av Tarantelnebulosan i Stora magellanska molnet. Den ligger i en väldig region fylld av gas, stoft och unga stjärnor — en stjärnornas barnkammare. Detta område är en av de mest aktiva stjärnbildningsregionerna i Lokala galaxhopen. Vid första anblicken trodde man att VFTS 682 var het, ung och ljusstark, men i övrigt oansenlig. Men den nya studien gjord med VLT visar att stora delar av den strålning stjärnan sänder ut absorberas och sprids av stoftmoln innan den når jorden. Detta gör att stjärnan är mer ljusstark än vad man tidigare trott, den är faktiskt en av de ljusstarkaste stjärnor som någonsin observerats.
Det röda och infraröda ljus som stjärnan utstrålar kan ta sig igenom stoftet, men det mer kortvågiga blåa och gröna ljuset sprids mer av stoftet och går förlorat på vägen. På grund av detta ser stjärnan rödaktig ut. Hade inte stoftmolnen varit i vägen så hade stjärnan lyst klart i blåvitt.
Förutom att vara mycket ljusstark är VFTS 682 även mycket het och har en yttemperatur på runt 50 000 grader. Stjärnor med dessa ovanliga egenskaper kanske slutar sina liv som så kallade långa gammablixtar — universums ljusstarkaste explosioner — inte bara genom att bli supernovor, vilket annars är det normala ödet för massiva stjärnor.
