E-navigation ska förbättra säkerheten till sjöss

Alla större fartyg, med en längd av 45 meter eller längre, är skyldiga att rapportera till berörd VTS-central, Vessel Traffic Service. Foto: Sjöfartsverket
Alla större fartyg, med en längd av 45 meter eller längre, är skyldiga att rapportera till berörd VTS-central, Vessel Traffic Service. Foto: Sjöfartsverket
Ögonblicksbild av den livliga fartygstrafiken genom Engelska kanalen, via tjänsten AIS Live. Transpondersystemet AIS, utvecklat av den svenska uppfinnaren Håkan Lans, kan användas för att kunna följa fartygsenheterna i realtid. Man kan även lägga på ett
Ögonblicksbild av den livliga fartygstrafiken genom Engelska kanalen, via tjänsten AIS Live. Transpondersystemet AIS, utvecklat av den svenska uppfinnaren Håkan Lans, kan användas för att kunna följa fartygsenheterna i realtid. Man kan även lägga på ett "målspår" och se hur de har rört sig. Det finns också en sökfunktion där man kan få veta var ett visst fartyg befinner sig just nu - eller om olyckan varit framme, var det senast befann sig när transpondern fungerade. Källa: Sjöfartsverket, Copyr

Den internationella sjöfartsorganisationen IMO har givit Norge och den norska sjöfartsmyndigheten Kystverket uppdraget att samordna arbetet med att utveckla ett förslag och en strategi för att genomföra E-navigation. Det är ett världsomspännande koncept för att förenkla och standardisera internationella regler och elektronisk utrustning ombord på fartyg och på land. Här är bland annat AIS, Automatic Identification System och satellitnavigationssystem som GPS och Galileo, viktiga komponenter för att bygga upp E-navigationslösningen.

Sjöfart är den mest energieffektiva och kostnadseffektiva metoden att flytta varor och råvaror runt i världen. Över 80 procent av världshandeln transporteras med sjöburna transporter. Sjöfartens miljöpåverkan och sjösäkerhet är två frågor som kräver internationella samarbeten i en globaliserad värld. Brister i säkerhetsrutiner eller fartygskonstruktion kan få förödande konsekvenser för sjöfarare, marint djur- och växtliv och de människor vars liv och levebröd är beroende av haven. FN-organet IMO, International Maritime Organization, är ett internationellt forum mellan dess medlemsstater för att utveckla och upprätthålla regelverk för sjöfart inom framförallt sjösäkerhet och marina föroreningar från fartyg.

Ny teknik inom sjöfarten

Olyckor i samband med navigeringen inträffar då och då, trots utvecklingen av och tillgången till ett flertal fartygs- och landbaserade tekniker avsedda att förbättra beslutsfattande och uppmärksamheten på riskabla situationer. Några exempel på sådana är AIS (Automatic Identification System), elektroniska sjökort och informationssystem (ECDIS), IBS/INS (Integrated Bridge Systems), ARPA (Automatic Radar Plotting Aids), VTS (Vessel Traffic Services) radionavigering, (LRIT) Long Range Identification and Tracking, radionavigering och det globala nödsignalsystemet GMDSS (Global Maritime Distress Safety System).

Dessa tekniker kan, om de samordnas, minska fel och misstag under navigationen och ge fördelar inom områden som sjöräddning och incidenthantering vad gäller föroreningar och utsläpp. De kan också ge bättre säkerhet och skydd för kritiska marina resurser som fiskebankar.

Samordning av systemen

Genom en bättre samordning av systemen kan man även effektivisera planeringen och driften av fartygslogistiken när det gäller lasthantering genom att tillhandahålla information om förhållandena till sjöss och i hamnar. 

E-navigation handlar till stor del om att just att förenkla informationshanteringen till sjöss.

Som det är idag har en befälhavare en mycket tung rapporteringsbörda. Han måste sända samma information ett stort antal gånger till ett stort antal myndigheter.

– Ett övergripande mål i utvecklingen av e-navigation är att underlätta ”ship-to-ship, ship-to shore” och ”shore-to-shore” kommunikationen, säger Per Johan Ekelöf, tidigare på svenska Sjöfartsverket, numera konsult inom e-navigation och knuten till norska Kystverket.

– Man för alltså samman dynamisk information som ett fartyg har vid ett viss tillfälle med statisk information om fartyget och annan nödvändig fakta som finns i andra databaser på land.

Möjliggör effektivare rapportering

I och med den framtida E-navigationslösningen skall befälhavaren bland annat bara behöva sända sin rapport en gång före ankomst till en hamn. Rapporten kompletteras därefter automatiskt med redan befintligt information som lagras i skilda databaser. Den insamlade informationen paketeras för att tillfredställa de olika intressenternas behov. Därefter distribueras paketen till sjöfartsmyndigheter, hamnar, trafiklednings- och sjöräddningscentraler, miljömyndigheter och andra som tull, gränsbevakning, hälsokontroll och andra.

Minskad kollisionsrisk

För själva navigeringen av fartyget vill man ha bättre möjligheter att upptäcka mål som utgör kollisions- eller grundstötningsrisk. Det elektroniska sjökortet liksom andra nautiska publikationer skall regelbundet uppdateras från land med så liten inblandning av de ombordvarande som möjligt. De ombordvarande måste alltså kunna lita på och acceptera uppdateringarna. Uppgifterna för användarna iland, dvs. myndigheterna är att ta emot säkerhets- och annan information från fartyg samt att tillhandahålla nautiskt beslutsstöd. För att kunna ge nautiskt stöd måste de vara övertygade om att den information de sänder och tar emot från fartyget är riktig och att den kommuniceras och presenteras på ett ändamålsenligt sätt. Vidare önskar man gemensamma procedurer för informationsutbyte mellan relevanta myndigheter. Detta ställer stora krav på samspelet mellan datastrukturerna i olika system och på kommunikationslösningarna.

Bygger på standarder

IMO vill att e-navigationskonceptet ska baseras på befintlig utrustning och standarder som finns ombord på fartyg och på landstationerna. Standardisering av utrustning ombord och på land kommer också att ha stor betydelse för framtida utbildning av fartygspersonal.

– Förutsättningen för E-navigation är att konceptet bygger på en internationell lagstiftning och vedertagna standarder och konventioner, utan dessa blir det ingenting, understryker Per Johan Ekelöf.

Genomförandestrategi

Just nu deltar 110 representanter från 33 länder och maritima organisationer i arbetet med genomförandestrategin för E-navigation som ska tas fram senast 2012. Även tre underkommittéer inom IMO har etablerat arbetsgrupper för e-navigation. Varje grupp leds av Kystverket. Ytterligare en arbetsgrupp, som också sorterar under Kystverket, har som uppgift att samla in synpunkter från de nationella sjöfartsmyndigheterna på genomförandestrategin.

Arbetet med genomförandestrategin har delats upp i tre faser:
1. Att bedöma användarens behov
2. Att konstruera en öppen, modulär och skalbar systemarkitektur
3. Att genomföra ett antal studier: en gap-analys (ett affärsverktyg som gör det möjligt för en organisation att jämföra sin aktuella prestation med sin potentiella), en kostnads- och intäktsanalys samt en riskanalys

 

Fakta

E-navigation är IMOs koncept för integrerad insamling, behandling, presentation och analys

av information ombord och iland med stöd av automatiserad informationsbehandling i syfte

att stödja navigeringen av fartyget från kaj till kaj. E-navigationskonceptet kommer att underlätta införandet av användarvänliga lösningar baserade på de många befintliga system som finns idag, både för navigatörer och för dem som kommer att bistå och övervaka fartygstrafiken från land. Konceptet kan reducera risken för misstag beroende på den mänskliga faktorn och bidra till mer effektiva arbetsmetoder. I ett vidare perspektiv kommer E-navigation ge ännu större vinster i form av ökad säkerhet och skydd av miljön.