Skelettet av en hund, en bendolk, bearbetade pålar och en mjärde. Det är några av de unika 5 000 år gamla fynd från stenåldern som Arkeologerna vid Statens historiska museer har grävt fram ur en mosse i Gerstaberg, utanför Järna.
Ett ovanligt och mycket välbevarat fynd har gjorts i Logsjömossen, där arkeologer under hösten undersökt fornlämningar i samband med Ostlänkens anläggningsarbeten. Undersökningen genomfördes parallellt med att ett påldäck för den kommande järnvägsbanken anlades. De vattenrika torvlagren gjorde arbetet logistiskt utmanande, men ett nära samarbete mellan arkeologer och entreprenörer möjliggjorde säker dokumentation
I bottensedimentet påträffades en 5 000 år gammal, begravd hund – nedlagd tillsammans med en 25 centimeter lång bendolk. Fyndplatsen låg vid tiden för nedläggningen i en dåtida insjö. I våtmarkens bottensediment framkom en begravd hund tillsammans med en cirka 25 centimeter lång bendolk.
– Att hitta en intakt hund från den här perioden är mycket ovanligt, men att den dessutom lagts ned tillsammans med en bendolk är näst intill unikt, säger Linus Hagberg, arkeolog och projektledare på Arkeologerna.
Hunden var en stor hanhund, ungefär 52 centimeter i mankhöjd och 3–6 år gammal. Skallen var krossad och dolken låg intill tassarna. Arkeologerna bedömer att hunden kan ha placerats i en behållare tillsammans med stenar innan den sänktes.
– Den hade sänkts medvetet på 1,5 meters djup och runt 30–40 meter ut i sjön. Det är ett känt fenomen att man använder hundar i rituella handlingar under den här perioden, säger Linus Hagberg.
Analysarbete ska ge fler svar
Vetenskapliga analyser som C-14-datering, isotopstudier och DNA-analys ska ge mer information om hundens livsvillkor.
– Vi kan till exempel se när hunden levde, dess ålder, och vad den har ätit. Hundens levnadshistoria kan i sin tur berätta mer om hur de människor som ägde hunden levde och livnärde sig, säger Linus Hagberg.
Fynd av träkonstruktioner och fiskeredskap
Utöver hunden har arkeologerna dokumenterat bevarade trämaterial från perioderna 3 300–2 900 f.Kr. och 2 900–2 600 f.Kr. Det gäller bland annat bearbetade pålar som stuckits ned i sjöbotten, stolpar som kan ha ingått i bryggkonstruktioner samt stenar som sannolikt använts som sänken. En två meter lång konstruktion av sammanflätade vidjor identifierades som en mjärde. Spår av människors rörelser ute i sjön har även konstaterats.
– I anslutning till mjärden finns trampzoner där man kan se att människor har stått och rört sig på botten ute i sjön, det syns som fläckar i gyttjan. Kanske man har vittjat sina fällor, säger Linus Hagberg.
Arbetet i samband med Ostlänken
Undersökningen genomfördes parallellt med anläggningen av ett påldäck för den kommande järnvägsbanken.
– Samarbetet har fungerat mycket bra trots svåra förhållanden, säger Magnus Johansson, projektledare för Ostlänkens Arkeologiprojekt.
Nu följer konservering och fördjupade analyser innan rapporten färdigställs.
Källa: Trafikverket och Arkeologerna,
