På botten av Östersjön löper några av Europas mest avgörande kommunikationslinjer. En av dem är det finsk-tyska underhavskabeln Cinia C-Lion 1, över 1000 kilometer lång och i drift sedan 2016. Den förbinder Helsingfors med Rostock och är en bärande del av den digitala infrastrukturen i norra Europa. Kabeln grävdes ned i en djup schakt i havsbottnen för att minska risken för skador.
Trots det bröts kabeln i november 2024. Mer oroande var att ytterligare en förbindelse, mellan Gotland och Litauen, slogs ut bara kort därefter. Trafiken kunde visserligen omdirigeras, men händelsen visar hur känsligt systemet egentligen är. Utredningar pågår fortfarande, men säkerhetsexperter betraktar det som sannolikt att sabotage låg bakom.
– Även detta är krig, citerade ett försvarsnyhetsbrev om händelsen och hänvisade till den ryska påverkan som länge uppmärksammats inom europeiska säkerhetskretsar.
Strukturell beroendeställning till techjättar
Den tyska Monopolkommissionen har samtidigt varnat för att Europas digitala infrastruktur redan befinner sig i en problematisk beroendeställning. Bolag som Amazon, Google och Meta dominerar inte bara molntjänsterna, utan också de fiber- och kabelsystem som stora delar av EU:s datakommunikation passerar.
Det innebär att strategiskt viktiga noder ligger i händerna på företag med begränsad demokratisk kontroll. Kombinationen av kommersiellt ägda nät och växande säkerhetshot gör att experter menar att EU underskattar riskerna. Störningar i enstaka kablar kan få betydande följdeffekter, inte minst för energimarknader, betalningssystem och myndighetskommunikation.
I flera europeiska länder pågår därför arbete för att stärka både övervakning och redundans. Men utvecklingen av havsbaserad infrastruktur sker snabbare än skyddet. Samtidigt växer elbehovet och fler vindkraftsprojekt till havs kräver ytterligare kabelförbindelser, vilket ökar antalet sårbara punkter. Det gör att även energipolitiken riskerar att hamna i ett långsiktigt beroende av infrastrukturer som är svåra att försvara.
Kabelbrotten ses som en strategisk varningssignal
Kabelsträckorna är långa, övervakningen begränsad och möjligheten att snabbt upptäcka manipulationer är liten. Dessutom kan skador lätt maskeras som olyckor orsakade av ankare eller fiskeredskap.
Det gör att riktade angrepp kan ge stor strategisk effekt utan synliga militära inslag. Händelserna i november har därför blivit en påminnelse om hur Europas fysiska digitala infrastruktur blivit ett mål i konflikter som utspelas långt från traditionella stridsfält.
Fakta:
De senaste kabelskadorna som inträffade i november 2024 utreds fortfarande av nationella myndigheter i regionen. Inga slutsatser har offentliggjorts, men säkerhetsexperter i flera länder har framfört att sabotage inte kan uteslutas.
Källa: Originalartikel i Handelsblatt.
