Regeringens förslag att låta Öresundsbron fortsätta vara avgiftsbelagd efter att lånen är avbetalda innebär en risk för dubbelbeskattning av skåningar och utgör ett stort avsteg från hur svensk infrastruktur traditionellt har finansierats. Det menar forskarna Johan Nyström och Jonas Westin i en ny rapport i serien SNS Analys.
Regeringen vill använda framtida intäkter från Öresundsbron för att finansiera nya infrastrukturprojekt i Skåne. Enligt författarna av Permanenta avgifter på Öresundsbron har förslaget inte analyserats samhällsekonomiskt och riskerar att leda till dubbelbeskattning. De varnar för att förslaget kan snedvrida planeringen och undergräva legitimiteten i hur svensk infrastruktur finansieras.
– Att införa permanenta avgifter på redan avbetald infrastruktur är en ny finansieringslösning i Sverige. Trafikanterna riskerar att betala dubbelt, både genom skatten och via avgifter som inte längre behövs för bron, säger Johan Nyström, forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).
Sedan 1979 har svensk transportinfrastruktur finansierats via skattsedeln. Avgiftsfinansiering har endast använts tillfälligt, till dess att broar som Svinesundsbron, Sundsvallsbron och Motalabron betalats av. Regeringens förslag bryter mot denna praxis och innebär enligt rapporten ett paradigmskifte: en ”fiskal infrastrukturavgift” utan tydlig koppling mellan betalning och nytta.
– Förslaget kan skapa politiska drivkrafter att behålla och utöka avgifter snarare än att styra mot samhällsekonomiskt lönsamma projekt. De nackdelar vi belyser behöver regeringen ordentligt genomlysa innan de går vidare med förslaget, säger Jonas Westin, forskare vid Umeå universitet.
Nyckelfakta ur rapporten:
- Intäkterna från Öresundsbron uppgår till omkring 1,2–1,4 miljarder kronor per år, totalt cirka 25 miljarder kronor fram till 2050.
- Praxis i Sverige har varit att avgifterna tas bort när lånen för infrastrukturen är betalda.
- Regeringens modell saknar samhällsekonomisk analys och innebär att avgifter används för att finansiera infrastruktur som de betalande trafikanterna inte nödvändigtvis använder.
- Beräkningar visar att kostnaden för avgiftens undanträngningseffekt är i samma storleksordning som kostnaden för skattefinansiering, vilket gör motivet till fortsatta avgifter svagt.
Rapportens viktigaste slutsatser:
- Regeringen bör utreda de nackdelar som identifieras innan de går vidare med förslaget om en "fiskal infrastrukturavgift".
- En permanent broavgift efter att bron är avbetald medför dubbelbeskattning av brotrafikanterna, där kopplingen mellan betalning och nytta bryts.
- Den föreslagna modellen snedvrider samhällsekonomiska kalkyler och kan leda till ineffektiv planering.
- Det finns risk att incitament skapas som gör att staten och regioner prioriterar avgiftsbelagda vägar framför samhällsekonomiskt motiverade investeringar.
- Legitimiteten i transportplaneringen kan urholkas när avgifter saknar tydlig koppling till den infrastruktur som användarna betalar för.
Källa: SNS
