Av Dan Halldin, nordisk chef for UCR (Urban Climate Resilience) hos Wavin.
Klimatanpassning handlar om att förbereda sig i tid för att undvika att hamna i akuta och kostsamma situationer. Utan ett förebyggande arbete med tydliga mål riskerar vi en situation där Sveriges kommuner inte planerar och prioriterar resurser och åtgärder i tid på ett effektivt sätt, till exempel när det gäller stigande vattenmängder.
SMHI:s analyser visar att Sveriges årsnederbörd har ökat från cirka 600 mm på 1930-talet till nästan 700 mm från år 2000 och framåt. På grund av klimatförändringarna beräknar SMHI att nederbörden kommer att fortsätta att öka under alla årstider, men mest under vintern.
Trots denna utveckling är våra städer fortfarande inte tillräckligt rustade för att hantera nederbördsmängderna. Varje gång ett nytt skyfall slår till i Sverige ser vi samma bilder: bortspolade vägar, källare under vatten och invånare som drabbas av kostsamma skador. De stigande vattenmängderna får även konsekvenser för fastighetsförsäkringar i utsatta områden. Om en byggnad drabbas av översvämningar flera gånger kan det leda till högre premier eller i värsta fall göra det svårt att få försäkring överhuvudtaget. Därför handlar det inte bara om att skydda städerna mot vatten – utan också om att säkra fastighetsvärden och minska framtida ekonomiska risker.
Vi vet att klimatsäkring är nödvändig, och lösningarna finns redan – så varför släpar utvecklingen fortfarande efter?
Vi har teknologin, men saknar handling
Problemet är inte brist på teknologi eller kunskap. Företag har i åratal utvecklat effektiva lösningar för dagvattenhantering som avsevärt kan minska risken för översvämningar. Moderna system för infiltration och fördröjning av regnvatten kan integreras i stadsmiljön och avlasta avloppssystemen, vilket hjälper oss att undvika de återkommande problemen.
En av de mest effektiva metoderna är LOD-lösningar (lokalt omhändertagande av dagvatten). Här hålls överskottsvatten helt eller delvis tillbaka, så att det antingen infiltreras i marken eller återanvänds för andra ändamål, såsom bevattning av grönområden.
Men trots att lösningarna finns och fungerar ser vi alldeles för lite handling.
Utmaningen är att klimatanpassning kräver långsiktiga investeringar och samarbete mellan kommuner, försörjningsföretag och privata aktörer. Alltför ofta nedprioriteras klimatanpassning till förmån för kortsiktiga lösningar som hanteras inom enskilda budgetår, där man arbetar reaktivt och åtgärdar skador efter skyfall istället för att förebygga dem.
Dessutom finns det för få politiska incitament som främjar investeringar i innovativa dagvattenlösningar. Det behövs tydligare reglering och ekonomiska incitament som gör det attraktivt för kommuner och företag att investera i klimatanpassning. Om vi i framtiden ska undvika fler översvämningar och kostsamma skador måste vi agera proaktivt och ge klimatanpassning en högre prioritet på den politiska dagordningen.
Intelligent anpassning är vägen framåt
I takt med att våra städer växer och hanterar effekterna av klimatförändringar måste också de beslut vi fattar vara smartare och mer sammanhängande. Här spelar digitala lösningar och intelligent övervakning en viktig roll.
Ett exempel är "Projekt Vandkant", där vi på Wavin har bidragit genom att utveckla nya mätmetoder och teknologier som kan förutsäga och beräkna avrinningen av dagvatten. Genom specialutvecklade mätbrunnar och sensorer kan projektet samla in precisa data om vattenflödet i avloppssystemen, vilket gör det möjligt att minimera risken för översvämningar och överbelastning.
Projektet visar att vi redan har den teknik som behövs för att göra skillnad. Frågan är nu om vi har viljan att använda den. Har vi råd att vänta? För varje översvämning vi inte förebygger ökar kostnaderna.
Så kära politiker, stadsplanerare, försörjningsföretag och alla som är med och formar framtidens städer – nästa gång ni fattar beslut om klimatanpassning, tänk helhetsorienterat och långsiktigt. Vi har redan lösningarna, men de gör bara skillnad om vi väljer att använda dem.
Regnet väntar inte – och det borde inte vi heller.
