Två nya järnvägsbroar planeras över Sävjaån, ett känsligt vattenflöde inom Natura 2000-området Sävjaån–Funbosjön. Projektet omfattar omfattande åtgärder för att skydda vattenmiljön, inklusive hantering av PFAS-föroreningar, strandåterställning och åtgärder för att säkra ekologisk och kemisk vattenstatus. Arbetet är en del av utbyggnaden till fyra spår genom Uppsala.
För att minimera påverkan på Sävjaån placeras brofästen ovanför medelhögvattennivå, utan ingrepp i vattnet. Bronernas utformning gör det möjligt för vattenlevande organismer att passera obehindrat även vid högre flöden. Konstruktionen sker utan mellanstöd i vattendraget, vilket minskar risken för sedimentpåverkan.
Översilningsytor ska fånga upp föroreningar
På den södra sidan av ån anläggs diken utan direkt utlopp, med översilningsytor som fördröjer flödet och möjliggör infiltration. Lösningen syftar till att minska spridningen av partiklar och föroreningar från järnvägsdriften. På norra sidan infiltreras vattnet genom banvallen. Inga diken anläggs där.
PFAS och sulfidjord kräver särskilda insatser
Undersökningar har visat höga PFAS-halter i det uppträngande grundvattnet i området. Länshållningsvatten från schaktarbeten samlas därför upp för provtagning, pH-justering och eventuell rening före utsläpp i ån. Även hantering av sulfidjord beaktas, med särskild sedimenteringsplan.
Plastspont planeras längs ån för att förhindra kalkcementläckage vid markförstärkning. Inga KC-pelare tillåts närmare än två meter från släntkrön.
Natura 2000 och miljökvalitetsnormer styr byggprocessen
Sävjaån har enligt VISS ej god kemisk status, bland annat på grund av förhöjda PFOS-halter. Ekologiskt har vattnet måttlig status, där konnektivitet och övergödning påverkar klassningen. Projektet medför inga försämringar enligt miljökvalitetsnormerna. Vattendragets hydrologiska och morfologiska status bibehålls genom att inga intrång görs i vattenytan eller dess botten.
Skyddsåtgärder innefattar total byggstopp för spontning och pålning under lekperioden 1 april till 30 juni, för att skydda arter som asp, nissöga och stensimpa.
Strandåterställning och erosion motverkas
Efter färdigställandet återställs strandlinjen med schaktmassor från bygget. Vegetationen återplanteras med lokala arter. Om erosion riskeras vid norra brostödet anläggs träpalissad eller utterhylla. Syftet är att efterlikna naturlig miljö och samtidigt säkra strandens stabilitet.
Små konsekvenser för vattenlevande arter
Rivningen av befintlig bro bedöms gynna lekområden genom minskad skuggning. Inga fysiska ingrepp görs i vattnet, vilket minimerar grumling och störningar. Nya broar placeras över mjukbotten, där känsliga fiskarter inte har lekplatser. Föreslagna lösningar ska möjliggöra fortsatt passage och naturlig spridning av arter som utter, stensimpa och asp.
Källa: Trafikverket
