Tillgången till rent vatten är avgörande för samhällets funktion – och ett möjligt mål i framtida konflikter. Enligt Försvarsmakten måste skyddet av vattenförsörjningen nu betraktas som en del av den nationella säkerheten. Det framgår av Vatten 2025, ett återkommande branschforum som belyser frågor kring vatten och resiliens.
Hotbilden mot kritisk infrastruktur förändras, vilket gör vattenförsörjningen till ett prioriterat område att skydda.
– Utan tillgång till rent vatten klarar vi oss bara i några dagar. Dessutom spelar vatten en avgörande roll i produktionen av livsmedel och strategiska råvaror, vilket gör det till en central faktor i både samhällets och näringslivets funktion. Dess betydelse sträcker sig alltså över flera kritiska områden, säger Michael Malm vid Försvarsmakten.
Spridd infrastruktur försvårar skyddet
Vattenhanteringen är geografiskt utspridd, vilket gör skyddsarbetet komplext.
– Just den spridningen gör det svårt att skydda alla delar, eftersom det är omöjligt att punktmarkera varje enskild del av infrastrukturen, förklarar Malm.
Samtidigt innebär spridningen att en enskild attack inte nödvändigtvis slår ut hela systemet. Men den innebär också att säkerhetsansvaret delas mellan kommuner, myndigheter och privata aktörer. Det kan skapa utmaningar i koordinering och skyddsåtgärder, särskilt då vissa kommuner kan vara bättre rustade än andra.
Säkerhetsarbetet måste omfatta hela kedjan
Alla aktörer i kedjan för vattenförsörjning har ett ansvar att förebygga och hantera incidenter.
– Det handlar om att kunna hantera olika typer av incidenter, vare sig det gäller sabotage, störningar eller andra hot. Varje aktör inom vattenförsörjningens värdekedja har ett ansvar att stärka säkerheten, både externt genom bevakning och skyddsåtgärder, och internt genom rutiner och kontroll av de som arbetar inom systemet, säger Malm.
Exempel på hot kan vara biologisk kontaminering av vattentäkter eller fysiska sabotage mot exempelvis pumpar och reningsverk.
Nato ställer nya krav
Sveriges medlemskap i Nato innebär ökade förväntningar på civil beredskap.
– Nato ställer förväntningar på medlemsländernas motståndskraft, men utan att detaljstyra hur det ska genomföras. De går inte in och specificerar att varje kraftverk eller vattenverk måste ha bevakning, och de reglerar inte heller exakt hur mycket vatten varje invånare ska ha tillgång till. Istället handlar det om breda riktlinjer för att säkerställa att samhället fungerar även under kris och konflikt, förklarar Malm.
Försvarsalliansens “Seven Baseline Requirements” omfattar bland annat energiförsörjning och livsmedel, men också ledningsförmåga.
– Alla dessa riktlinjer syftar ytterst till att möjliggöra ett fungerande militärt försvar. Den första av dessa sju principer är “Continuity of Government”, vilket innebär att stadsledningen och regionala beslutsfattare, som landshövdingar och kommunstyrelser, måste kunna fortsätta styra även under kris. Andra principer handlar om att el- och vattensystem, transporter och livsmedelsförsörjning ska kunna upprätthållas även vid yttre hot.
– Att bygga robusthet är avgörande. Vi kan inte utgå från att vi alltid kommer att kunna operera under normala förhållanden, konstaterar Malm.
Alla scenarier måste förberedas
Försvarsmakten betonar att inga scenarier kan uteslutas.
– Vår uppgift är att förbereda oss på allt, även sådant som idag kan verka osannolikt. Om vi avfärdar ett hot som sedan blir verklighet står vi oförberedda, och det är en risk vi inte har råd att ta, säger han.
Michael Malm medverkar på Vatten 2025 för att lyfta säkerhetsutmaningar kopplade till vatten. På forumet diskuterar han både Nato-kraven och Sveriges förmåga att stå emot nya hot – ett ämne som enligt Vatten 2025 nu står i centrum för totalförsvaret.
