Sanning och konsekvens

Rapsfält vid Hilleshög i Skåne. Foto: Wikimedia/Johan Thelander00

I sommarens nyhetsflöde har vi kunnat läsa om den förestående cementkrisen. Den påminner väldigt mycket om elkrisen genom att man först förbjuder eller lägger ner viktiga samhällsresurser för att efteråt skapa sig en bild av konsekvenserna. Det fick mig att fundera på om de styrande i Sverige faktiskt förstår hur samhället fungerar? De verkar inte förstå att cement är en viktig komponent i all byggverksamhet, till exempel för fundamenten till de tusentals vindkraftverk man drömmer om i Rosenbad. Allt hänger samman och det är svårt att handskas med för en minister med en specifik portfölj men utan varje form av kunskap om det de är satta att besluta om. Tänka sig att cementbrist skulle kunna hota 500 000 jobb! Vem hade kunnat gissa det?

Häromdagen kunde man i Sydsvenska Dagbladet läsa om en åkare som stolt meddelade att alla hans lastbilar gick på bränsle gjort av raps. Detta firas i Sydsvenskan som ett progressivt sätt att handha klimatkrisen, han kör ju fossilfritt. Det man inte tänker på är att världsmarknadspriserna på matråvaror har stigit kraftigt på sistone. Hade den jordbruksmark som åtgår för att den politiskt korrekte åkaren ska kunna stoltsera med att vara ”grön”, istället använts för att producera mat så kunde kanske svältande människor någon annanstans ha råd att köpa. Är det bara jag som tycker att det är direkt omoraliskt och dumt att använda mat till att köra lastbil?

I mina strövtåg i Sommarsverige har jag slumpvis stött på människor som arbetar inom svensk kraftproduktion. En person som arbetar på Svenska Kraftnät berättade att de som arbetar där är djupt bekymrade och att vetskapen om att elförsörjningen faktiskt kommer gå åt skogen är utbredd inom myndigheten. De är också frustrerade över att ledningen inte vågar sätta ner foten och skrika så högt som situationen kräver. Istället marscherar man i takt mot avgrunden…

En person som arbetar på ett större svenskt energiföretag, berättade att man inte längre söker nya kunder. Man vill helst inte ha sådana eftersom man inte kan garantera försörjningen längre. Man har därför höjt priserna på såväl rörliga som fasta avtal ordentligt. En mycket märklig situation.

Alldeles oavsett antal kärnreaktorer, vindkraftverk, cementfabriker eller annat, så verkar den genomgående faktorn vara en fragmenterad beslutsprocess där helheten aldrig tillåts skymta fram. Den bristande kunskapsnivån och avsaknad av samhällserfarenhet hos svenska ministrar blir till grogrund för expertvälde och lobbyister. Någon annan förklaring till den ohämmade utbyggnaden av vindkraft med utländskt kapital som fördärvar vanliga svenskars liv kan jag inte finna.

Den militanta och självsäkra miljörörelsen lever på enkla sanningar som svar på komplexa problem och utmaningar, men vägrar att kännas vid eventuellt negativa konsekvenser av det man föreslår. Man förefaller livrädd för att det minsta lilla skräp ska fastna på den gröna dräkten. Men alla beslut, hur godhjärtade de än må verka, har konsekvenser. En del positiva, en del negativa, en del rent av katastrofala. Vindkraften kommer aldrig att lösa Sveriges elförsörjning. Rapsolja som bränsle kommer aldrig att lösa klimatkrisen. Inte heller ett nerlagt kalkbrott på Gotland. Tvärtom, miljöpartiets illa genomtänkta idéer hotar det ekonomiska välstånd som är förutsättning för naturskydd och en bra miljö i Sverige.

Av Sven Olof Andersson Hederoth