Ledare - Elbrist hotar stora infrastruktursatsningar

Den svenska samhällsutvecklingen brottas idag med konflikter mellan politikers agerande och brist på helhetssyn kopplat till den konkreta verklighet vi alla upplever och den framtid vi oroar oss för. Ledande politikers aningslöshet eller förnekelse av reella förhållanden gör att förtroendet för våra folkvalda minskar och kan leda till stora problem i framtiden. Det vanliga är att man låtsas som ingenting och driver sin linje, förnekelse är ett utbrett tillstånd.

Nej, den här gången rör det sig inte om oro över klimatförändringen. Här är nog de flesta av oss betydligt mer sansade än den uppskruvade alarmism som domedagsprofeterna ger uttryck för. Däremot handlar det om konsekvenserna av den snabba omställningen av samhället till fossilfritt och förnybart på 20 - 30 år som skall drivas igenom till varje pris. Här klubbas just nu närmast panikartade åtgärder och beslut och de flesta politiker och organisationer rusar blint åt ett och samma håll. Fossilfritt och förnybart blir som upprepande mantran som inte får ifrågasättas. Fossilfri stabil kärnkraft skall ersättas av fossilfri opålitlig vindkraft till gigantiska kostnader. Utvecklingen blir känslo- och ideologistyrd, något som kan visa sig vara farligt för samhällsutvecklingen.

Ett exempel på detta är kampanjen att få oss resenärer att ställa bilen och resa kollektivt och att ta tåget istället för flyget trots att järnvägen och kollektivtrafiken redan går på knäna på många ställen. Pendlare drabbas allt oftare av inställda avgångar. Överfulla tåg gör att många pendlare blir stående i gångarna och trängs med risk för att bli skadade redan vid minsta incident. Att man skulle kunna svälja mängder av nya resenärer är inte realistiskt. SJ:s fordonsflotta till exempel är ålderstigen, en del rullande material härrör från 1980-talet. När tågen går sönder blir det svårt att hitta reservdelar vilket leder till att de måste tas ur drift för längre perioder. Ständigt återkommande växelfel, nedrivna kontaktledningar och signalfel gör att resenärerna känner en osäkerhet inför en tågresa idag även om det bara rör sig om kortare pendlingsavstånd. Banorna som tågen kör på kan vara så mycket som 150 år gamla, kontaktledningarna 70 – 80 år. Även det automatiska tågkontrollsystemet ATC sjunger på sista versen, här finns det inte längre reservdelar att få tag på. Övergången till det europeiska ERTMS-systemet som nu skall ske successivt medför nya störningar i tågtrafiken under lång tid framöver.

Men dessa problem överskuggas av det verkliga hotet mot alla de åtgärder som lanseras för att få ordning på det kollektiva färdsättet och övergången till ett modernt snabbt och högeffektivt järnvägssystem: Kommer det finnas el i tillräcklig mängd i näten i framtiden? Vi har redan en påtaglig kapacitetsbrist på många ställen söder om Dalälven, en brist som kommer öka de närmaste åren, enligt Svenska kraftnät. I Stockholm har politikerna proklamerat att de satsar enorma resurser på en utbyggnad av kollektivtrafiken. Bygget av ny tunnelbana till Barkarby och Nacka är redan igång. Sedan väntar sex mil nya spår i en utbyggnad av tunnelbanan från Fridhemsplan till Älvsjö, Spårväg syd till Flemingsberg från Älvsjö och en förlängning av Roslagsbanan in till T-centralen i Stockholm. Stockholmspolitikerna vill att dessa projekt skall tidigareläggas tre år. Men först nu har de så smått börjat ge uttryck för oro om det kommer att finnas tillräckligt med el för att driva denna jättelika eldrivna flotta av tåg och spårvagnar. Stockholms finansborgarråd, Anna König Jerlmyr (m) har varnat för detta i intervjuer. Samtidigt skall ju även bussar, bilar och lastfordon övergå till eldrift. Eldrivna färjor i hamnarna skall ladda batterierna vid kaj i timmar eller hela dagar. Till och med eldrivna flygplan i inrikestrafik skall stå på flygplatserna och tanka el från nätet enligt förhoppningar från en del omställningsoptimister. Infrastrukturminister Tomas Eneroth vill se ett snart förverkligande av 75 mil höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö och vem vill inte det. Men han visar inget intresse för hur dessa elslukande supertåg skall få tillräckligt med el för att inte behöva köra i halvfart, han tycks helt sakna insikt om detta kommande problem. Starka regionala intressen i sydvästra Sverige vill satsa på ännu en järnvägsförbindelse över Öresund mellan Helsingborg och Helsingör för kraftigt utökad el- och spårbunden trafik. Samtidigt vill man att Köpenhamns eldrivna metro skall kunna köra över Öresundsbron in till Malmö centrum. En expansion av tågtrafiken i Göteborgsområdet kommer att ske i och med att Västlänken blir klar för drift om några år. Allt detta kräver naturligtvis ständigt riklig tillgång på el till rimligt pris.

Det är här de egentligen nödvändiga satsningarna och de i och för sig behövda investeringsplanerna krockar med den framtida verkligheten. Det är svårt att hitta politiker som fattar att allt detta kräver en fortsatt användning av den fossilfria kärnkraft vi har idag samt en satsning på nya reaktorer för att möta morgondagens ökade elbehov. Om inte detta sker så kommer dessa angelägna infrastruktursatsningar aldrig att kunna fungera fullt ut när de väl står färdiga. Nu är dessutom den onödiga avstängningen av Ringhals 1 och 2 igångsatt, vilket ytterligare kommer att förstärka kapacitetsbrist och energiunderskott i södra delen av landet, särskilt i våra större stadsregioner. En uppgradering av kylsystemen hos ringhalsreaktorerna hade inneburit förlängd drift i åtskilliga år, men majoriteten av våra politiska partier hyser alltså en närmast blind tro på att det skall ordna sig om vi satsar allt på att istället bygga ut den helt väderberoende och nyckfulla vindkraften till gigantiska kostnader med nya elnät över hela Sverige. De flesta väljare förstår att det kan bli problem när det inte blåser de rätta vindarna och utan kärnkraft har man endast den likaså väderberoende vattenkraften att förlita sig på som baskraft. Klimatförändringar kan ju bidra till torrår och minskad tillrinning i vattenmagasinen (som ju redan skett) och då kan det bli ytterligare stora problem att driva alla dessa elektrifierade system med hjälp av vinden. Hållbar utveckling är i mångt och mycket egentligen en fråga om elektrifiering, all automation och digitalisering bygger på eltillgång. Knappast någon av de styrande politikerna på riksnivå tycks bry sig det minsta om den hotande situationen med allvarlig energibrist som redan hör nuet till. Med optimismens, hoppets och bestämdhetens raska steg marscherar de rakt in i en återvändsgränd.

Vad ska man med sådana politiker till!

 

John Hardwick