Tony Axelsson, doktorand och arkeolog vid Västergötlands museum, har undersökt hur stenålderslandskapet på Falbygden såg ut och hur människorna på den tiden förhöll sig till sin omgivning.
Med hjälp av ett GIS där fornlämningar i form av gånggrifter, boplatser och lösa fynd finns inlagda, har han kunnat producera digitala kartbilder som representerar förhistoriska förhållanden i landskapet. Hans analyser visar bland annat att gånggrifterna inte förefaller vara tänkta att exponeras på större avstånd.
– Jag tror inte att gånggrifterna uppfördes för att ta kontroll över landskapet, för att göra det mindre farligt eller som en medveten handling att tämja det, att så snart man byggt gånggrift så var landskapet tryggt, säger Tony Axelsson, arkeolog på Västergötlands museum och avhandlingens författare.
Ett annat tydligt mönster han upptäckt är hur närområdet kring gånggrifterna i stort sett saknar spår av mänsklig aktivitet i form av kända fynd som bärnsten, flinta och djurben.
– Slutsatsen är att boplatserna och gånggrifterna var separerade från varandra, att det föreligger en form av rumslig separation, säger han.
