”Nationell infrastrukturplan ger ökad miljöpåverkan”

Foto: Christer Wiik

Dagens transportplanering ligger i konflikt med transportpolitiska mål och leder till ökad miljöpåverkan. Därmed bidrar de inte till en långsiktigt hållbar transportförsörjning. Det är några av slutsatserna i en studie av KTH-forskarna Göran Finnveden och Jonas Åkerman och som presenteras på en internationell konferens i Linköping.

I studien analyseras dels den nationella infrastrukturplanen för 2010-2021 och dels planeringen för Förbifart Stockholm. Forskarna ville studera om transporplanerna gör det lättare eller svårare att nå miljömålen, och därmed det transportpolitiska målet om en långsiktigt hållbar transportförsörjning. Slutsatsen är att planerna i flera fall leder till ökad miljöpåverkan.

I planeringen inför Förbifart Stockholm så utredde Vägverket flera alternativ. Man konstaterade då att Förbifart Stockholm var ett sämre alternativ med avseende på miljö och klimat. Senare studier visar också att Förbifarten leder till ökade utsläpp av växthusgaser.

Vad gäller utsläpp så menar Göran Finnveden och Jonas Åkerman att Vägverket underskattar dessa i båda fallen genom att man inte tar med utsläpp från själva byggandet av vägar och järnvägar på ett korrekt sätt.

– Att inte ta med utsläppen från byggandet av vägar och järnvägar innebär att jämförelsen mellan olika alternativ kan snedvridas, säger Göran Finnveden, professor på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH.

Även andra antaganden leder till underskattning av utsläppen.

– Man gör optimistiska antaganden om användningen av förnybara bränslen och elfordon, och bortser från utsläpp från produktionen av bränslen, säger Jonas Åkerman, forskningsledare på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH.

Ett annat resultat av studien är att de långsiktiga klimat- och miljömålen inte har en tydlig plats i planeringsprocesserna. De finns varken med som tydliga mål för planeringsprocesserna eller som en faktor som kan påverka transportsystemet.

– Att de långsiktiga klimatmålen inte finns med i planeringsprocessen innebär att man i praktiken planerar för ett samhälle som inte når klimatmålen. Och då är ju risken stor att man inte gör det, säger Göran Finnveden.

För att bättre integrera miljö och klimatfrågorna föreslår forskarna flera förändringar i planeringsprocesserna:

  • När målen för planeringsprocesser formuleras måste de långsiktiga miljö- och klimatmålen finnas med.
  • Om man inte når miljö och hållbarhetsmål, måste nya alternativ tas fram som gör det.
  • Projektmålen och andra utgångspunkter för arbetet ska inte innehålla lösningar utan vara öpnna för olika alternativ.
  • Miljöbedömningar ska innehålla uppdaterade data och metoder och ta hänsyn till relevanta aspekter.
  • Långsiktiga klimat och miljömål ska ingå i planeringen som en faktor som kan påverka det framtida transportsystemet.