Det här är en nytagen, nästan overkligt skimrande bild av Orionnebulosa tagen med kameran WFI på 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile. Nebulosan är inte bara vacker – för astronomer är den ett ställe i rymden där tunga stjärnor bildas och som är tillräckligt nära för att kunna studeras i detalj. Därmed kan vi utöka vår förståelse om hur stjärnor föds.
I detta stora komplexa moln av gas och stoft föds massiva stjärnor på att födas. Glöden från gasen är så stark att den kan ses med blotta ögat. Trots att den är så välkänd och ligger nära oss finns det fortfarande mycket att lära om denna stora stjärnfabrik. Så sent som 2007 upptäcktes det att nebulosan ligger närmare oss än vad man tidigare trott: på ett avstånd av 1350 ljusår och inte1500.
Astronomer har använt vidvinkelkameran WFI (Wide Field Imager) på 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile för att observera stjärnorna inuti Messier 42. De fann att de ljussvaga röda dvärgstjärnorna i den stjärnhop som hör ihop med den glödande gasen utstrålar mycket mer ljus än vad man tidigare trott. Därmed kunde observationerna bidra till kunskapen om den berömda nebulosan och de stjärnor den innehåller. De bilder som togs i det här vetenskapliga projektet var inte från början tänkta att bli färgbilder, men de har nu återanvänts för att skapa den detaljrika bilden av Messier 42 som visas här.
Bilden är en sammanslagning av flera exponeringar tagna med fem olika färgfilter. Rött i bilden är en kombination av ljus som passerade genom ett filter för rött ljus samt ett specialfilter för ljus från glödande vätgas. Ljus med gulgrön färg motsvaras av grönt i bilden, medan blått i bilden representerar blått ljus och ultraviolett ljus representeras av lila. Den totala exponeringstiden i varje filter var ungefär 52 minuter.
