Statens vegvesen i Norge planerar en flytbro över Bjørnafjorden. Den blir omkring 5 kilometer lång och därmed den längsta i sitt slag i världen. Cowi leder en av de tre arbetsgrupper som planerar flytbron över den fem kilometer breda Bjørnafjorden.
I gruppen ingår Cowi, Aas-Jakobsen och Johs Holt samt underentreprenörerna Global Maritime, L2 Arkitekter, NGI, Teknisk Data och Skanska.
– På grund av djup på upp till 550 meter och en total längd på runt 5 kilometer är det omöjligt att bygga en konventionell bro. Flytbroar och nedsänkta rörbroar är de enda alternativen när man vill bygga en väg över en sådan bred fjord, förklarar projektledaren Erik Sundet.
Över bron ska det gå en fyrfilig motorväg, och den är en del av jätteprojektet att skapa en färjefri kustväg mellan Kristiansand och Trondheim (E39).
Två flytbrokoncept
Arbetsgruppen undersöker två olika koncept för flytbron.
– Det finns två huvudalternativ. Det ena är en rak bro över fjorden vid korsningen med en farled under ett höjt brospann i mitten. Det andra är en välvd bro som kan höjas som ett hinkhandtag, även då med en högre punkt i mitten av fjorden, förklarar Erik Sundet till den norska veckotidningen TU.no.
Den första lösningen skulle förankras ner till havsbotten för att ge stabilitet i sidled, medan den andra endast skulle förankras vid ändarna.
Gränslöst samarbete
Cowi kommer att genomföra en rad tekniska analyser som kräver absolut expertis inom områdena marin verksamhet, hydrodynamik, vinddynamik, ingenjörskonst, riskanalys och reaktion vid kollision med båtar.
– Uppdraget är en stor teknisk utmaning. För att kunna hantera det har vi bildat ett internationellt team med experter från Danmark, USA och Kanada tillsammans med norska ingenjörer. Dessutom ingår flera externa partners i arbetsgruppen, berättar Per Arnesen, VP för brokonstruktioner i Norge.
Statens vegvesen har anlitat tre professorer på Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU) som deltar i arbetet. Projektet har också satt ihop en internationell expertgrupp bestående av fyra professorer från University of California i Berkeley, Danmarks tekniska universitet (DTU), ETH Zürich och Imperial College London.
