Norska ögruppen Svalbard saknar till stora delar helt avloppsrening. I en förstudie för norska Naturvårdsverket har IVL i samarbete med Norska Polarinstitutet och Århus universitet analyserat förekomsten av mikroskräp i omgivningarna runt Svalbard och i utloppet från ett nytt reningsverk vid forskningsbyn i Ny-Ålesund. Studien visar att 99 procent av mikroskräpet fångas upp i reningsprocessen.
– Den här studien visar att även lokala utsläpp av mikroskräp har betydelse men att det går att begränsa utsläppen kraftigt även med konventionell avloppsreningsteknik. Halterna av mikroskräp i det renade avloppsvattnet är fortfarande förhöjda, men det är ändå ett viktigt första steg mot en fullt utbyggd avloppsrening i Svalbard, och i hela den arktiska regionen, säger Maria Granberg, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Marint mikroskräp förs till Arktis med havsströmmar men det kommer också från lokala källor som sjöfart, fiskeverksamhet och från industrier, samt från deponier och kommunalt avloppsvatten. Även från sjukhus släpps orenat avloppsvatten ut. I mindre bosättningar är hanteringen av avloppsvatten och avfall ibland jämförbara med förhållanden i vissa utvecklingsländer.
– Turismen har ökat kraftigt i Arktis på senare tid och även industrin växer när nya, tidigare istäckta, områden friläggs för exploatering i klimatförändringens kölvatten. Det ökar belastningen och utsläppen. Frågan om avloppsrening måste prioriteras, både för att strypa lokala utsläpp av mikroskräp men också för att komma åt andra föroreningar som skadar miljön, säger Maria Granberg.
Mikroskräpet i avloppsvattnet utgörs framförallt av textilfibrer av både plast- och naturliga material, i sedimentproverna består det mest av olika slags plastfragment. Koncentrationerna av mikroskräp var högre i närheten av samhällena.
