Mötesplatsen för dig inom trafik och samhällsutveckling, sep, 25 2017
Senaste Nytt

VTI: ”Fel längd på omkörningsfält ökar restiden”

Publicerad av
Christer Wiik - 07 sep 2017

VTI har genomfört trafiksimuleringar av olika utformningar av omkörningsfält på mötesfria vägar, även kallade 2+1-vägar. Resultaten visar att mycket korta och mycket långa omkörningsfält ger längre restider. 

På 2+1-vägar är trafiken mötesseparerad och omkörningar tillåts med hjälp av växelvis omkörningsfält. Forskarna har simulerat omkörningsfält mellan 700 – 2 100 meter under olika förutsättningar, för att kunna rekommendera vilka längder som ger bäst framkomlighet.
– Baserat på resultaten är det rimligt att dra slutsatsen att omkörningsfält mellan 1 050 och 1 400 meter innebär kortast restid. Men det ska nämnas att skillnaden i genomsnittlig restid mellan de olika utformningarna inte är statistiskt signifikanta, säger Viktor Bernhardsson, forskningsingenjör på VTI.
De små och icke statistiskt signifikanta skillnaderna gör att det går att ifrågasätta nyttan av att utforma 2+1-vägar med den optimala längden för omkörningsfälten, åtminstone ur ett framkomlighetsperspektiv.
– Däremot är det rimligt att ifrågasätta konceptet med att bygga långa omkörningsfält, som den nuvarande rekommendationen i Trafikverkets riktlinjer för vägar- och gators utformning till viss del antyder. Resultaten från simuleringsstudien visar också på att mycket korta omkörningsfält har negativ inverkan på restiden, säger Viktor Bernhardsson.

Eftersom förutsättningarna i verkligheten inte är lika tillrättalagda som i simuleringen kan det vara svårt att följa rekommendationerna. Var enfältsavsnitten och omkörningsfälten kan placeras styrs till stor del av omgivningen och befintliga korsningar. Därför föreslås i rapporten att omkörningsfältens längd kan behöva anpassas mot längden på föregående enfältsavsnitt, i kombination med förväntat trafikflöde och andel tung trafik.
– För att få bättre grepp om förarbeteendet på 2+1-vägar behövs fler analyser baserade på mer detaljerade data än vad som använts tidigare. Fortsatta utvecklingsområden omfattar framförallt analys och förbättrad modellering av omkörningsbeteende, vävningsbeteende samt önskad hastighet för 2+1-vägar.
Förutom förarrelaterade effekter bör också effekter av antalet övergångs­sträckor från två till ett körfält studeras närmare.